Fortsätt till huvudinnehåll

Stress... press... och explosion....

Tomma hot eller allvar.... ????


Att leva i en relation med stress och press som vidare urartar till explosion är inte okej... 
"om du gör si eller så kommer du inte att...."
"om du åker så kommer du inte att...."
"om du inte gör ditt eller datt så ska jag....."
"om jag inte får ska jag......"
"om du inte tycker som jag så...."


hot hot hot... skapar stress stress och press.... att bli pressad in i ett hörn föder bara motvilja.... 
Samarbete är A och O i ett samspel med varandra.... i en relation eller i frånskildhet.... 
Trygghet och omtanke är det som man ska känna och få uppleva... utan hot och anklagelser.... 


I bland kan en separation urarta så att  ena partnern  kokar över av ilska. Man kan inte komma över det inträffade.... Man måste hämnas på något sätt... på grund av misslyckandet som uppkommit.... man skyller på ditt eller datt.... . Hämnden kan se olika ut, man förstör materiellt eller så via förtal på ngt vis.... . osv... osv....
Motionera  är något man kan göra då man känner frustration i ett förhållande som håller på att braka hädan.... rör på dig om du känner att du håller på att kokar över.....du blir av med frustration och irritation och ilskan minskar och vidare har du fått bättre kondition...och kroppen har producerat endrofiner istället som gör att du känner dig piggare och gladare och som ger kraft och styrka för att orka....  

Ngt som är super viktigt är att aldrig hämnas genom barnen.... det föder bara felresultat i slutändan.... skulle man förtala sitt ex inför barn och barnbarn eller göra allt man kan för att sabba umgänget för X:et och ens gemensamma barn så skadar man barn/barnbarn i förlängningen...och det kan ge stora sår som kanske aldrig läker...  Tänk på att när barnen växer upp så kommer dom att genomskåda den förälder som använder dom som ett redskap i en separation.... Detta kan slå tillbaka senare i livet... då barnet själv har insikt om vad som skett.... manipulativa föräldrar kommer barnen att genomskåda förr eller senare.... 
Barn vill inte att deras föräldrar ska flytta ifrån varandra....  de vill att deras föräldrar ska bo ihop. Dock kan  inte föräldrar leva tillsammans om det i förlängningen påverkar barnen till det negativa... det är då bättre att separerar och vara glada föräldrar på varsitt håll för sina barn.....  

Föräldrarna... mammor och pappor som alltid  berättar att de älskar sina barn och nämner att separationen inte beror dem...och att det är mamma och pappa som inte fungerar tillsammans bara... det kan göra att det fungerar bättre för barnen och deras relation till båda föräldrarna...  växelvis boende ger oxå en närmare relation till båda föräldrarna....barn behöver sina båda föräldrar.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...