Fortsätt till huvudinnehåll

Funderingar.....

Tankar kring ledarskap.... tankar om pedagogik.... tankar tankar tankar....


När vet man om man är en bra/god pedagog..... 

Var i ligger värdskapet....

Just nu vet jag inte vad jag vill....
Är jag en bra pedagog?
Kan jag göra en skillnad i min roll som pedagog?
Är det lärare jag ska bli? Hur vet man vad man är bra på?
Är det på fritids jag bara ska jobba? Är det något annat jag heller skulle passa att arbeta med?
Har jag jobb i framtiden? Vad är mitt jobb i framtiden i så fall?
Vad kännetecknar en bra pedagog?


Skulle man fråga andra vad och vilka kvaliteter som utmärker en duktig/bra pedagog så får man många intressanta svar…. god lyssnare, god simultanförmåga, att i första hand se till barnets välmående… att man anpassar undervisningen efter individen…med mera..... 

Yrket kräver sin rätt med utbildning och kompetens….. Lagarbetet är viktigt… är lite A o O i systemet för eleven i skolan och för verksamheten…. Trygghet och samspel…. I ett samhälle där vi alla är olika kan det många gånger vara svårt och hur får man skeppet att flyta?? Det är en konst och en konst att bemästra på ett välfungerande vis….. Det finns mycket att lära av hur andra gör för att lyckas….. Att vara just en god och bra lärare/pedagog är innehållsmässigt att ha många olika delar av värdskap och sedan kunna leda på ett demokratiskt vis där alla känner sig delaktiga och inkluderade i verksamheten och att ingen ska känna sig utesluten… vad är då viktigast kan man fråga sig…. Är det att vara kreativ o nyskapande… är det att vara tydlig och ställa krav… är det att vara en förebild med ett gott hjärta o ge en god och trygg omsorg….är det att varje dag se alla elever man möter i verksamheten för den de är och möta deras behov….
Att jobba som lärare/pedagog kan kräva många gånger en ängels tålamod och inte låta sig provoceras och kunna skapa en utvecklande och god miljö där likheter och olikheter finner plats…

Dessa tankar har funnit plats hos mig och jag har en härva att nysta ut.... Hur vet jag att jag är rätt för det jag gör? Finns det andra som gör det bättre och ska jag ställa mig åt sidan och ge dem plats........

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...