Fortsätt till huvudinnehåll

Planering...

Ja inte har jag varit flitig på att skriva inte.... jag har haft fullt upp med att komma i ordning i på mitt arbete... många nya elever.... och ännu fler föräldrar att lära känna.... vidare nya kollegor.....
Jobbar heltid på skolan.... 56% i skolan och 44% på fritids kan man säga att jag gör just nu....

Rutiner.... ansvarsuppgifter.... ordningsregler..... material.... är en del av det som har och håller på att avhandlas just nu.... och det är en del att göra kan jag säga....

Igår blev mitt schema klart för hur det ska se ut för vilka lektioner som jag ska ha...
Jag kommer att ha Idrott, SO, och Svenska med eleverna i 1-2 an på skolan.... ska bli så kul att komma igång tycker jag...
Förra året var jag mest i åk 5.

men det är inte bara mitt arbete som ska planeras.... neeeeeeeeeeeeee jag har mitt liv som måste rutas in i en del fack.... jag har mina barn som ska ha sin del... och jag har huset som ska fixas.... mina vänner som jag måste planera in umgänges tid med... mitt liv är just nu i en planeringsfas kan man säga.....

Visst är det mycket men jag kan tycka att det är det som är tjusningen..... det är drivande också med att ha mycket att göra....

Nu är det helg i alla fall och jag ska nu planera in min helg....
Vad som ska ske idag vet jag inte än... men i morgon ska vi på kräftskiva till goa vänner med flera.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...