Fortsätt till huvudinnehåll

Sommardagar...

Ja inte ska man klaga egentligen... men sommaren har kanske inte varit den varmaste i historien i år....
Tyvärr börjar den att lida mot sitt slut... och den är med sorg som jag känner att det inte är allt för många varma dagar kvar av sommaren... visst säger man att sommaren varar in i september... men jag har börjat att jobba igen och då är det inte på samma vis som man kan vara ute i solen hela dagarna och sitta i solstolen... gå på en golfbana (inte för att de blev mycket av den sorten denna sommaren).... njuta av att sitta och äta frukost länge ute på altanen.... sitta på något mysigt Café för att bara njuta av sommaren....
Neeee nu är det inte många dagar kvar av sommaren.... och det ska dröja många månader igen tills den kommer åter....

Jag älskar sommaren och solen mer än vad man kan säga att jag gör om vintern och kylan....

Så jag får nog passa på att njuta in de sista solstrålarna om jag kan nu... ta vara på tiden i solen...

I sommar har jag i alla fall varit på Kryssning.... några danser.... varit till Skarasommarland... varit på bröllop... träffat mina vänner...

Kvar av sommaren är Sommarkampen.... och det är nu bara 11 dagar kvar tills den drar av... och det ska bli så kul att få leka och kämpa lite....
I år kommer det vara dueller mellan land och land.... mer säger jag inte här..... det kommer jag att återkomma till då Sommarkampen varit....

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...
Skicka en kommentar
Läs mer

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer