Fortsätt till huvudinnehåll

Sommardagar...

Ja inte ska man klaga egentligen... men sommaren har kanske inte varit den varmaste i historien i år....
Tyvärr börjar den att lida mot sitt slut... och den är med sorg som jag känner att det inte är allt för många varma dagar kvar av sommaren... visst säger man att sommaren varar in i september... men jag har börjat att jobba igen och då är det inte på samma vis som man kan vara ute i solen hela dagarna och sitta i solstolen... gå på en golfbana (inte för att de blev mycket av den sorten denna sommaren).... njuta av att sitta och äta frukost länge ute på altanen.... sitta på något mysigt Café för att bara njuta av sommaren....
Neeee nu är det inte många dagar kvar av sommaren.... och det ska dröja många månader igen tills den kommer åter....

Jag älskar sommaren och solen mer än vad man kan säga att jag gör om vintern och kylan....

Så jag får nog passa på att njuta in de sista solstrålarna om jag kan nu... ta vara på tiden i solen...

I sommar har jag i alla fall varit på Kryssning.... några danser.... varit till Skarasommarland... varit på bröllop... träffat mina vänner...

Kvar av sommaren är Sommarkampen.... och det är nu bara 11 dagar kvar tills den drar av... och det ska bli så kul att få leka och kämpa lite....
I år kommer det vara dueller mellan land och land.... mer säger jag inte här..... det kommer jag att återkomma till då Sommarkampen varit....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......