Fortsätt till huvudinnehåll

Mobiltelefonens revolution..... på gott eller ont....



Den har beskrivits som en av de riktigt stora uppfinningarna i teknikhistorien, den handhållna trådlösa kommunikationsapparaten. Mobiltelefonen har blivit en integrerad del av våra liv på ett sätt som få kunde ana för bara ett par decennier sen. Den första generationen som inte känner till en tillvaro utan mobiltelefoner växer nu upp. En generation som i princip är född med en mobil i handen och som helst inte släpper den för långt ifrån sig. Hur kunde en så liten apparat förändra vår värld så radikalt? Här berättas historien om hur mobiltelefonen skapades och hur den har förändrat vårt samhälle och vårt mänskliga beteende i grunden.

(http://www.ur.se/Produkter/184504-Den-mobila-revolutionen#Mer-om-programmet)

Se filmen här om mobilen.... 

(denna film skulle elever se från åk 4-5)




Klarar du dig utan din mobiltelefon eller din läsplatta???
Hur ofta använder du din mobil dagligen... 
Vad använder du din mobil till?

Från början var mobilen till för att bara ringa på... sedan kom det till att vi kunde skicka SMS till varandra.... vidareutvecklingen blev att kunna fotografera med den.... vi behövde inte släpa på kamran över allt... kort gott kan man säga att mobilen började bli oss oumbärlig.... tekniken växte och vi tillsammans med den.... Spelen lades till i telefonen... och det här var bara början på vad som sedan skulle ske med mobilen.... 

Idag har vi allt i vår mobiltelefon.... Förutom att vi kan ringa på den och skicka medelanden via SMS så använder vi vår mobil till mycket mycket mera.... det vi tidigare kunde göra på våra datorer hade nu flyttats över till våra mobiler...vi kunde skriva mail direkt från mobilen... vi kunde använda mobilen till att gå ut på internet och vi kunde sammankompla våra enheter utan kablar.... 

Den är beroendeframkallande... idag klarar vi oss inte långa stundera utan den... vi kollar av den helatiden... och kan bli sittande i minuter, halvtimmar och timmar dagligen..
Vi ser runt om oss hur alla kollar av sin mobil eller pratar med någon i den... man är tillgänglig helatiden... 24/7 dagar i veckan är vi tillgängliga... 

Det som är farligt idag är att vi kollar av mobilen så ofta att den har påverkat vår koncentration... och det har kostat många skador och många liv.... vi tappar koncentrationen av det vi faktiskt gjorde och förflyttar koncentrationen till mobilen vare sig vi pratar, SMS:ar eller surfar på den.... Förödande saker kan man utsätta sig själv för och även utsätta andra för det samma.... 

Idag har vi fått lagar i många länder världen över om att man inte får använda mobilen i olika situationer eller på platser.... 

Idag är mobilen vanlig i varje hem... och näst in till alla har en mobil och då spelar det inte någon roll om vi barn eller vuxen.... och i varje hem förekommer fler än en mobil.... 

För dryga 40 år sedan var det mobilen tog sitt första trevande steg... men den kom inte på markanden fören i mitten på 90-talet... Vi har idag kunnar skicka SMS i 20 års tid... var kommer vi vara om ytterligare 20 år... Kameran i mobilen kom i början av 2000-talet... 
Men det som var numera möjligt var att vi kunde dokumentera händelser av betydelser... och komunikationen var slående...


Vi kopplar ihop våra mobiler med internet och vi är nu mer oumbärliga och vi kan bli nådda i stortsätt överallt...  Vi lever våra liv styda av tekniken... vi är som slavar under tekninken... 
I en mobil eller surfplatta har vi lagrat allt som vi anser oss behöva dagligen... ringande, mail, spel, dokumentation, film, musik, kamera, boken, videon, nätverk med mera... vi har appar som guidar oss i vår liv i allt och vi låter våra liv bli styrda av elektroniken och tekniken 
Vi är kopplade till tekniken och är uppkoplade till alla möjliga enheter.... Vi delar med oss om oss själva på ett mer öppet sätt..... det vi inte tänker på är hur vi lämnar ut oss själva... 

Vem övervakar oss och är det så att det som vi skriver om eller fotograferar-filmar kan användas mot oss.... 

Vi är mindre sociala med varandra, för vi har vårt elektroniska socialanätverk... pratar med varandra via olika mediasidor... vi har skaffat ett missbruk som vi inte kan hantera... och det kan och kanske kommer att bli värre... 

VART ÄR TEKNIKEN PÅ VÄG OCH VART  KOMMER DEN FÖRA OSS???

Kommer vi fronta TEKNIKVÄGGEN???


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......