Fortsätt till huvudinnehåll

Dansen...

Idag är jag dryga 40 fyllda och har många intressen här i livet... men ett av dem är DANSEN... dansen har funnits i mitt liv sedan tidiga barndomen... jag startade min dans genom Jazzgymnasterna i Nyköping.... har alltid haft svårt att vara still då jag hör musik.... musiken sätter liksom fart på benen och kroppen. Jag har nog provat på de flesta olika danserna och stilarna... men det som jag verkligen har fastnat för är nämligen BUGGEN.... Buggen är mitt liv i dansen....

De senaste 11 åren har jag dansat för en förening som heter T-dans som drivs av Tommy Nyman och hans fru Majgun Drupe, ett helt underbart par som banar vägen för dansen och dess glädje. Jag har dansat i andra föreningar innan dess men inte någonsin har jag mött den värme och glädje som det finns i T-dans och Norrköpings bugg och rock´n roll.  Har gått kurser i måååååånga år och jag ser att jag lär mig något varje gång som jag är där och med... vare sig man är med på nybörjarbuggen och hjälper till eller om man är i sin egengrupp och lär sig så finns det alltid något som är av betydelse.... När man tror att man lärt sig allt inom dansen så har man inte änns kommit halva vägen... det finns alltid något att lära och fila på.... 

En gång varannan vecka eller en gång i månaden är det socialdans med undantag på sommaren då det är flera gånger i veckan. Socialdans är då man går på samlingsplater och dansar tillsammans med någon som man har bjudit upp eller blivit uppbjuden av.... här dansar ung som äldre... och alla har trevligt och är där just av den anledingen av att dansa... det är väldigt sällan som det förekommer alkohol på dessa ställen, något som är positivt av den anledingen att det blir svårt att föra eller styra i bugg och fox och sedan får man inte ut så mycket av dansen om man är påverkad (lagom är bäst).

Det har dock inte varit mycket dans alls iår... Jag har dansat vid ett par tillfällen på socialadanser och det har varit super kul...
Härom dagen så var det tänkt att jag skulle träffa Majgun och Tommy på Sunlight för dans till Kindbergs... men så blev det då inte.... starx innan jag skulle åka fick jag ett meddelandet.... så dansen blev inställd...... trist men men det kommer fler tillfällen.... Så det blir att spegeldansa istället med sig själv... och andra sidan det är det som ger färdighet oxå.... Om någon vecka är det ett av favobanden som spelar i Norrköping.... om jag kan och har möjlighet så kommer jag att gå... och då ska inget kunna stoppa mig för att gå dit.... 
.
Dansen är en stor del av mitt liv och som Balou i Djungelboken säger "kom igen katten det svänger ju" så är det så jag känner då musiken börjar ljuda.... 

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...