Fortsätt till huvudinnehåll

Underbara barn...

Jag var inte speciellt gammal då jag fick mitt första barn.... Själv tyckte nog jag att jag var vuxen... men neeeeee så var det nog inte.... Jag hade varit tillsammans med min pojkvän i bara några månader då det visade sig att vi väntade barn.... Jag var nitton år då jag blev gravid och som gravid går man i 40 veckor.... alltså i 9 månader.... så jag blev 20 innan mitt första barn kom.... födde en son den 28 april 1990..... klarade av det ändå galant...  Barn nummer två ville vi ha i början av året... och så blev det.... Hon kom den 1 januari 1992... jag var nu 21 år och skulle någon månad senare bli 22 år.... gifter mig samma år men min pokvän.... några år går och barn nummer tre kommer den 4 april... med buller och bång kommer han och jag fyller 25 dryga veckan senare....



Mina tankar var att ALDRIG skaffa barn före 25.... men OJ DÅ!!! Jag fick visst tre stycken innan 25.... årena går och mycket händer påvägen.... separation och flytt och byten av arbeten med mera sker.... jag träffar en ny man i mitt liv och jag har hunnit att bli över trettio.... jag skulle verkligen inte ha fler barn... men så blev det inte.... då jag hade fyllt 35 och var inne på mitt 36 år så fick jag mitt fjärde barn den 2 januari 2006... en dotter.... och även här hade jag en tanke att inte ha barn efter 35... för jag anser att man är för gammal att skaffa barn så sent....
Man kan säga att jag misslyckades totalt med det.... tre barn före 25 och ett efter 35... så kan det gå,.... Jag ångrar ingen av dem.... Jag välsignades med fyra stycken, två pojkar och två flickor....


Idag är mina tre stora barn myndiga och har sin egna liv.... och jag har endast min lilla kvar... henne har jag varannan vecka och vi passar på att göra så mycket vi bara kan tillsammans då hon är hos mig... Sessan som jag kallar henne kommer om en vecka att bli 9 år... tänk att hon redan har hunnit att bli så stor... går i andra klass och har hela livet framför sig...





Äldsta har hunnit att bli 24 och kommer att bli 25 år 2015....om 3½ månad.... mitt barn nr två som även hon har blivit mamma (har en dotter på snart två år om 3½ månad) hon kommer om en vecka att bli 23 år.... sedan har jag trean....trean är andra sonen.... han blir i april om dryga 3 månader bli 20 år.... Tänk vad tiden har gått fort...
Ibland blir jag helt förundrad över att det verkligen gått så fort och att jag verkligen har dessa helt underbara barn i mitt liv.






ÄLSKAR ER ALLA FYRA SÅ OTRLOIGT MYCKET







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......