Fortsätt till huvudinnehåll

Vägskäl i livet...

Varje dag ställs vi inför olika val... val som att kliva upp ur sängen eller inte... vilka kläder man ska ha på sig eller inte... vara glad eller inte... och vissa gånger har man då direkt inte några val utan det är ett måste i sitt liv vare sig man vill eller inte...

Jag stod idag inför valet om jag skulle gå ut och vara social med vänner och bekanta... men valet hamnade på att vara hemma med familjen och var social med dem...
Lilla Sessan och stora sonen var hemma och vi har bara varit och gjort så lite som möjligt.... en mycket lugn söndag kan man säga.

Genom livet har det varit en hel del val av alla de slag och jag kan så här efteråt säga att alla val kanske inte har varit helt optimala eller genomtänkta...
Men det som alla valen har gett mig är att jag hamnat där jag är just nu....  och har blivit den jag är...
Jag har undrat många gånger om jag skulle ha gjort annorlunda i livet med andra belsut och val vart jag då hade varit och hur hade då mitt liv sett ut idag.... Något som är ganska så befängt egentligen.

Jag lever här och nu och det är nu som jag har möjlighetet att kunna påverka mitt liv och jag kan besluta mig för det jag för stunden tycker är viktigt och jag kan planera för det som jag vill ska komma....
Låter lite djupt och lite flummigt...

Mina val för framtiden ligger i om jag ska flytta eller inte... ska jag bo här i denna stad som jag gör just nu eller ska jag ta mina saker och dra vidare... Jag vet att jag vill... samtidigt så påverkar det ganska många omkring mig om jag gör det... och vill jag att det ska påverka andra och vidare hur påverkar det andra....
Jag har mina barn som håller mig kvar här och mitt barnbarn,,, mer än så är det inte... visst har jag mina vänner... men de vet jag att jag har med mig ändå var jag än är... man kan ses ofta och tiden kan gå länge mellan möten men man vet ända att man har sina vänner var man än befinner sig....
Men på något vis är det annorlunda med familjen... dem vill man ha nära sig.

Vad framtiden nu än har att erbjuda mig så vet jag att jag kommer att göra ett bra beslut i slutändan och jag kommer att ha det stödet kring mig som jag önskar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...