Fortsätt till huvudinnehåll

Tsunamin...

26 december 2004 inträffar det katastrofala i Asien....
Asien drabbas av ett skalv som resulterar till att vågor sköjer över flera länders kuster... och många många drabbas.... 280000 människor mister sina liv och långt många fler blir skadade....

Utanför den Indonesiska ön Sumatra sker ett jordskalv där havets botten trycktes upp ett tiotal meter. Detta skapade vågrörelser som gav förödande skador materielt och själsligt.... Klockan är i Sverige strax 2 och i Thailand var klockan 8 på morgonen.... På Sumatra skakar marken rejält och folk blir liggande på marken.... det går en stund och sedan här det hämska.... över ön väller vågorna in och det är vågor som har en höjd på 25-30 meter....
Vågen som drar fram över Indiska Oceanen har en hastighet på 800 kilomerter i timmen lika snabbt som ett flygplan kan ha... Vilkan enorma krafter  det var som svepte fram.....

Från att skalvet skedde händer inget mera... ingen blir varnad... allt går mycket fort.... Alla som stod eller vistades nära stränderna häpnades över hur fort vattnet försvann och blev stående för att se vad som skedde... sedan går det fort... vattnet stiger och plötlsligt kommer väggen av våg sköljande över land..... allt slits med... allt som är löst... båtar, stolar, mopeder, bilar. människor med mera... de som inte slits med av våg-vattenmassorna har hunnit att ta sig upp på byggnader och annat högt... men det är ändå många många inte kommer ifrån vattnet och vågen som mister sina liv och de som inte gör det i vågen och klarat sig är mycket skadade...


Totalt förlorade 543 personer livet från Sverige. 

Idag är det årsdagen av den katastrofala dagen... Tio år har nu gått... För många tioårs saknad av vänner och familj och arbetskamrater... 

Idag går mina tankar till var och en som blev drabbad

Låt det aldrig få ske igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......