Fortsätt till huvudinnehåll

Tsunamin...

26 december 2004 inträffar det katastrofala i Asien....
Asien drabbas av ett skalv som resulterar till att vågor sköjer över flera länders kuster... och många många drabbas.... 280000 människor mister sina liv och långt många fler blir skadade....

Utanför den Indonesiska ön Sumatra sker ett jordskalv där havets botten trycktes upp ett tiotal meter. Detta skapade vågrörelser som gav förödande skador materielt och själsligt.... Klockan är i Sverige strax 2 och i Thailand var klockan 8 på morgonen.... På Sumatra skakar marken rejält och folk blir liggande på marken.... det går en stund och sedan här det hämska.... över ön väller vågorna in och det är vågor som har en höjd på 25-30 meter....
Vågen som drar fram över Indiska Oceanen har en hastighet på 800 kilomerter i timmen lika snabbt som ett flygplan kan ha... Vilkan enorma krafter  det var som svepte fram.....

Från att skalvet skedde händer inget mera... ingen blir varnad... allt går mycket fort.... Alla som stod eller vistades nära stränderna häpnades över hur fort vattnet försvann och blev stående för att se vad som skedde... sedan går det fort... vattnet stiger och plötlsligt kommer väggen av våg sköljande över land..... allt slits med... allt som är löst... båtar, stolar, mopeder, bilar. människor med mera... de som inte slits med av våg-vattenmassorna har hunnit att ta sig upp på byggnader och annat högt... men det är ändå många många inte kommer ifrån vattnet och vågen som mister sina liv och de som inte gör det i vågen och klarat sig är mycket skadade...


Totalt förlorade 543 personer livet från Sverige. 

Idag är det årsdagen av den katastrofala dagen... Tio år har nu gått... För många tioårs saknad av vänner och familj och arbetskamrater... 

Idag går mina tankar till var och en som blev drabbad

Låt det aldrig få ske igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...