Fortsätt till huvudinnehåll

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare.
Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter.
Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor.

Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsatt kontakt med många av dem i framtiden)
Nytt jobb igen på en liten skola på landet... blev lovad fortsatt tjänst och högre lön.... Kan säga att inget infriades.... Här Jobbade jag i dryga 3 månader (nästan 4). Till en början var det bra då man ser till personalen men sedan.... ja vad ska man säga.... Mobbning på högnivå mellan personalen... ledning (rektor) som hade en skev och nedvärderande attityd mot personalen i eget syfte för att höja sig själv. En rektor som på någotvis ansåg sig ha rätten att sätta stämplar, diagnoser på personalen och säga sin mening om hur hon tyckte alla var eller på något annatvis som gjorde att man kände sig mindrevärdig. Eleverna jag fick var goa och utmanande men tillsammans hittade vi verktygen att nå kunskap och lärande (saknar verkligen alla och en var)
Dagen då jag slutade där stod en tidigare kollega utanför med banderoll med texten "Äntligen fri". Och ja jag var fri fri från förakt och utsatthet. (Slutade på skolan då dessa elever slutade årskursen och att de skulle vidare mot nya skolor).

Sökte ett gäng nya jobb och kom på en del intervjuer. 
Hamnade där jag är nu. WOW vad jag trivs med mina nya kollegor... skratt... samarbete... och förståelse... hjälpande händer med mera.... en ledning som är aktiv, en administration som är hjälpande och positiv. Man kan säga med stora bokstäver..... JAG HAR HITTAT HEM... har även idag en åk 5'a med 21 elever. 21 helt underbara elever. Här hoppas jag att jag kommer jobba kvar läääänge. ❤

Som sagt kom jag åter till Sverige våren 2019. Hade träffat kärleken trodde jag men den varade i 1 år och 8 månader sedan tog den tvärslut på ett tragiskt vis som jag inte kommer gå in på mer än så här. Idag lever jag singel men är ute på olika date-sidor och spanar... än inget som har varit av vikt 🤣😂🤣

Hur ser det ut idag då.... Jobbar på mitt underbara jobb med härliga kollegor och elever. Bor med min dotter (varannanvecka) i en underbart fin lägenhet mitt i stan. Har mina 3 vuxna barn i min närhet och 2 + 2(bonus) barnbarn som jag så ofta jag kan träffar/pratar/umgås med. 
Har fina vänner som berör mig på olika sätt ända in i själen och som jag är så evigt tacksam för att jag har. Har muin mamma här tillsammans med sin fina sambo sedan snart 20 år tillbaka i min närhet som alltid finns där när det kan behövas. Övriga släktingar är utspridda över nästan hela Norden och dessa har jag kontakt med via socialamedior eller då jag besöker eller de besöker mig.

Skolan då kan man ju fråga sig o  den som jag startade 2014 i Thailand... Hur går det med den??? Jo den är igång. Mer om den kommer jag skriva om längre fram och då presentera hur det idag ser ut där.

Delar av hur det ser ut hemma:


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela