Fortsätt till huvudinnehåll

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare.
Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter.
Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor.

Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsatt kontakt med många av dem i framtiden)
Nytt jobb igen på en liten skola på landet... blev lovad fortsatt tjänst och högre lön.... Kan säga att inget infriades.... Här Jobbade jag i dryga 3 månader (nästan 4). Till en början var det bra då man ser till personalen men sedan.... ja vad ska man säga.... Mobbning på högnivå mellan personalen... ledning (rektor) som hade en skev och nedvärderande attityd mot personalen i eget syfte för att höja sig själv. En rektor som på någotvis ansåg sig ha rätten att sätta stämplar, diagnoser på personalen och säga sin mening om hur hon tyckte alla var eller på något annatvis som gjorde att man kände sig mindrevärdig. Eleverna jag fick var goa och utmanande men tillsammans hittade vi verktygen att nå kunskap och lärande (saknar verkligen alla och en var)
Dagen då jag slutade där stod en tidigare kollega utanför med banderoll med texten "Äntligen fri". Och ja jag var fri fri från förakt och utsatthet. (Slutade på skolan då dessa elever slutade årskursen och att de skulle vidare mot nya skolor).

Sökte ett gäng nya jobb och kom på en del intervjuer. 
Hamnade där jag är nu. WOW vad jag trivs med mina nya kollegor... skratt... samarbete... och förståelse... hjälpande händer med mera.... en ledning som är aktiv, en administration som är hjälpande och positiv. Man kan säga med stora bokstäver..... JAG HAR HITTAT HEM... har även idag en åk 5'a med 21 elever. 21 helt underbara elever. Här hoppas jag att jag kommer jobba kvar läääänge. ❤

Som sagt kom jag åter till Sverige våren 2019. Hade träffat kärleken trodde jag men den varade i 1 år och 8 månader sedan tog den tvärslut på ett tragiskt vis som jag inte kommer gå in på mer än så här. Idag lever jag singel men är ute på olika date-sidor och spanar... än inget som har varit av vikt 🤣😂🤣

Hur ser det ut idag då.... Jobbar på mitt underbara jobb med härliga kollegor och elever. Bor med min dotter (varannanvecka) i en underbart fin lägenhet mitt i stan. Har mina 3 vuxna barn i min närhet och 2 + 2(bonus) barnbarn som jag så ofta jag kan träffar/pratar/umgås med. 
Har fina vänner som berör mig på olika sätt ända in i själen och som jag är så evigt tacksam för att jag har. Har muin mamma här tillsammans med sin fina sambo sedan snart 20 år tillbaka i min närhet som alltid finns där när det kan behövas. Övriga släktingar är utspridda över nästan hela Norden och dessa har jag kontakt med via socialamedior eller då jag besöker eller de besöker mig.

Skolan då kan man ju fråga sig o  den som jag startade 2014 i Thailand... Hur går det med den??? Jo den är igång. Mer om den kommer jag skriva om längre fram och då presentera hur det idag ser ut där.

Delar av hur det ser ut hemma:


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Songkran....

Nyårsafton i Thailand... Nu är det dags igeeeeeen.....  Det thailändska nyåret ,  Songkran  inleder regnperioden i södra delen av Thailand....  Man firar nyåret den 13-15 april och enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Songkran firas även  i Burma, Laos och  Kambodja.  Songkran firas överallt utomhus..... man sprutar vatten på allt och alla..... Vänner och förbipasserande, samt bilar. Man slänger även vit färg (vatten blandat med talk, barnpuder).  Det är en stor fest..... Att bli målad vit betyder lycka, att få vatten på sig betyder att man blir ren till det nya året. Alltså är bådadera en vänlig gest. Vattensprutandet är idag det tydligaste inslaget i firandet, men under nyårsfirandet är det många som också enligt traditionen besöker kloster för att be och ge mat åt munkar. Alla köper sina speciella Songkran skjortor, det gäller att välja rätt färg för de är ju såååå snygga.......

Fattigdom...

Igår var jag in till grannbyn.... Fullt med folk... Turister... Lokalbefolkningen... Rika och fattiga.... Stress och jäkt ligger över byn oavsett om du är boende eller turist.... Hinna med att handla... Hinna med just den bussen eller just den taxin.... Hinna med båten...  När man sitter stilla på ett ställe och överskådar händelserna så fascineras man av vad som egentligen sker.... Kvinnan som kom på mopeden full med saker som slingrar sig snabbt mellan bilar och trafikanter av alla de slag. Rutinerat för hon sig smidigt mellan de övriga trafikanterna.  Mannen som jäktar med sin kärra som är påväg i all hast.... Turisterna som stressar med sin väskor... Turister som jäktar runt på mopeder.... Överallt dit man tittar så ser man just stressen lysa.... Barn som skriker och föräldrar som kvickt drar sina barn i armarna för att få dem att gå (små springa) efter dem i ett tempo som inte passar deras korta ben (de är ändå barn). Sedan faller min a ögon på just honom... Han som står ...