....Pussel....

Gick och la mig tidigt.... Läste saga för prinsessan... Läste och hon somnade nöjd med två kapitel lästa ur boken "Sune i Grekland"... Pååkt vad hon längtar att få höra fortsättningen.... Jag då.... Ja inte blev det någon sömn för mig....vred och vände på mig.... Letade efter tröttheten men icke... Mycket att tänka på... Jobb... Framtid... Familjen... Vänner... Oro för hälsan... Mina tankar har funnits också hos min väns son...måtte det vända och gå bra... Livet är så oerhört skört....  Klockan har hunnit att bli halvtre på natten och inte en gäspning har kommit.... Hm... Ska igen försöka tvinga mig att sova

I någon vecka nu har jag varit i Sverige och haft möten, samtal med mera via Skype, Messenger, Mail, Facebook varje dag med skolan i Thailand. Det pratas om Allt kan man säga... vad som skett och vad som kommer att ske och hur det känns att vara i ett annat land att arbeta eller studera. Varje dag då klockan är mellan sju och nio ringer jag skolan i Thailand och pratar med dem. Pratar med högstadiet och kollar av att de går framåt. Visst går det bra de har ju en sådan toppen lärare i klassen så klart att det funkar toppen men jag vill ändå ha lite koll på dem. Jag är med på samlingen då de avslutar och eleverna samtalar om vad som hänt under dagen och sedan avslutas det ofta med en sång. Jag samtalar varje dag med tf rektor på plats och kollar av om det är något som måstes göras eller behöver bara ventileras om... ibland är det mer och ibland är det mindre. Men på det stora hela så verkar det som alla trivs på skolan och att det rullar på framåt i verksamheten. Annars då det

Hur menar jag då.... att jag inte är den jag en gång var.... Jo det jag menar är att jag för något år sedan var grymt stressad och levde ett liv som var allt annat än okej.... stressade med livet i stort och i litet.... jag hade alldeles för många järn i elden kan man säga... jag hann inte med att andas och leva.... Jag flackade mellan jobb, studier och samtidigt hinna med vänner och framför allt familjeliv som blev det som blev mest lidande.... Jag var allt annat än glad... visst min mun kunde le... och jag kunde skratta.... men sorgen av att jag hela tiden stressade tog allt hårt på mig... jag tjafsade med allt och alla.... familjen var den som fick ta den värsta striden... var det rätt.... Neeee verkligen inte.... det var många som inte mådde bra då... Det hände och det brakade till slut... Ett fall som innebar STORA förändingar i livet för oss alla... Det har varit en lååååång väg för mig att gå och att kunna se vad som verkligen skedde.... jag är absolut inte stolt över alla

Är hemma och inser att vi alla som är här har någon form av uppkoppling.... Alla har en mobil som de kan vara tillgängliga på... alla har någon form av dator (laptop, läsplatta eller stationärdator). Pratar gör vi med varandra....men då inte allt för ofta.... Idag till exempel så har jag jobbat hela dagen med att vara uppkopplad till arbetet i Thailand och Skypat och pratat på messenger.... vidare varit på internet och arbetat också... de övriga har spelat spel, ringt sina vänner, sms:at sina vänner, sett på film, lyssnat på musik med mera.... De flesta omkring mig har Facebook, har någon form av telefon där de har appar som skype, instagram, snapchat, kik, alla har olika sätt att göra sig synbar eller hörda på.... Vad beror det på att vi hela tiden vill vara uppkopplade hela tiden... har vi blivit så nyfikna på andra eller är det att vi vill ha uppmärksamhet.... visa hur bra eller dåligt vi har det... Bloggandet har vuxit enormt och de flesta har någongång testat på det med bl

Som så många däggdjur gör när vintern och kylan kommer.... jag har idag sovit sovit sovit och bara varit... Inte många knop alls kan man säga.... Sängläge i mer än 18 timmar.... Var så sjukt trött.... Och det var så skönt att inte göra ngt.... Visst var jag delvis vaken....men upp gick jag inte. Nedbäddad och omsluten av täckets värme i höst-vinterkylan kändes långt bättre än att gå upp....  Jag är då ingen höstis.... Jag lever upp och jag andas i solens strålar och den värme den ger.... Hösten och vintern är alldeles för grå och kalla för mig.... Våren är okej men inget egentligen heller för mig. Neeeee sommaren, solen, värmen är det som håller mig levande...  Har färdats fram och tillbaka mellan Sverige och Thailand ett antal gånger nu. Varje gång jag åker dit fylls jag av ett inre rus. När jag reser därifrån gråter jag så det gör ont i hela mig och mitt hjärta slits inombords.... Visst får jag träffa familjen.... Familjen jag älskar så oerhört mycket.  Men åter till idag och sovande

Har nu varit ute i skog och mark tre dagar på raken..... Oj oj oj vad höstkamtareller.... Hur mycket som helst.... Torkar dem är det tänkt.... Ska ha med dem till Thailand....

Jag drömmer sällan... eller rättare sagt är det så att jag inte kommer ihåg mina drömmar... Men ibland drömmer jag obehagliga drömmar... drömmar som jag verkligen inte vill komma ihåg...   Jag har många gånger tänkt att jag ska skriva ner mina drömmar då jag vaknar... gör jag det då....NOPP... jag liksom glömmer det med... Jag vet att hjärnan ventilerar varje kväll/natt då man sover... som en ventil som måste släppa på.... men drömmar är inte bara det som man har i sitt inre....  DRÖMMAR är så långt mycket mer än så...  Vad är ens drömmar då....  Vet DU verkligen vad som är dina drömmar.... Vet du vad du verkligen önskar dig???

Springer upp och ned för trappan.... Ringer samtal.... ringer igen och igen.... Kollar upp allt jag kan,.... men utan resultat.... Vad F A N gör jag..... Hur ska jag kunna förklara vad som har hänt.... I år har jag blivit utsatt för olika övergrepp....mot mig men inte mot mig fysiskt..... Bestulen av städerskor i Thailand som tog delar av mina saker i huset som jag bodde i.... sedan ännu en gång till där.... Innan jag åkte hem så blev jag bestulen på pengar och då ganska mycket pengar... pengar som tillhörde skolan som jag inte kunde låta ligga kvar på en obevakad skola...som jag fick stå för själv då min kollega gjorde mig personligt ansvarig och som drabbade mig och min familj mycket hårt.. Kom hem till Sverige och bodde i min stuga... Just denna natten som jag inte var där sker ett inbrott... fönster blev krossat och de tog sig in i stugan och tog  en del av mina tillhörigheter..... Det går dryga veckan och jag har igen stöld i stugan.... hur kan det ens vara möjligt att d

Vad är det viktigaste i livet... Jag vet vad som är viktigt... jag vet att man inte ska se andra som viktigaste i livet eller att det är saker eller ting som är viktigast...  Det som verkligen är viktigt är sig själv... JAG är viktig... Jag är den som är av betydelse för mig....  Om jag inte visar mig själv den respekten så kommer jag att gå under....  JAG ÄR VIKTIG.... JAG ÄR VIKTIG I MITT LIV... Om jag inte är rädd om mig själv... vem ska då vara det...  Jag har gått genom mycket i livet och jag har alltid satt alla andra före mig själv... jag har alltid tyckt att andra är mer viktig än mig själv... VARFÖR??? Varför utsätter man sig själv för repektlösheten mot sig själv....  Jag har låtit andra ta mer plats... då menar jag inte kroppsligt eller språkligt... Det jag menar är att jag låtit andra ta mer plats i mitt mentala.... jag har inte tillåtit mig själv att existera i mitt eget sinne.... Jag har varit sjuk i omgångar i mitt livet... jag har gått p