Fortsätt till huvudinnehåll

Cybervärlden....

Är hemma och inser att vi alla som är här har någon form av uppkoppling.... Alla har en mobil som de kan vara tillgängliga på... alla har någon form av dator (laptop, läsplatta eller stationärdator).
Pratar gör vi med varandra....men då inte allt för ofta....

Idag till exempel så har jag jobbat hela dagen med att vara uppkopplad till arbetet i Thailand och Skypat och pratat på messenger.... vidare varit på internet och arbetat också... de övriga har spelat spel, ringt sina vänner, sms:at sina vänner, sett på film, lyssnat på musik med mera....

De flesta omkring mig har Facebook, har någon form av telefon där de har appar som skype, instagram, snapchat, kik, alla har olika sätt att göra sig synbar eller hörda på....
Vad beror det på att vi hela tiden vill vara uppkopplade hela tiden... har vi blivit så nyfikna på andra eller är det att vi vill ha uppmärksamhet.... visa hur bra eller dåligt vi har det...

Bloggandet har vuxit enormt och de flesta har någongång testat på det med blogg eller läst en eller annan blogg... vi har våra favoriter som vi följer i livet på deras bloggar....

Hur kommer det att se ut om några år... kommer vi vara mera uppkopplade då.... hur kommer teknologin se ut då.... kommer vi vara mera insnöade fullständigt då....
Vilka former av stress och annat har vi då utvecklat.... Hur kommer det ha påverka vårat levende....

Just nu i skrivade stund sitter en och sms:ar med sina vänner, en ser på läsplattan samtidigt som tv:en står och surrar, en sitter och ser på film på sin stationära dator och så jag som sitter här och bloggar....  och klockan är halv nio...
Ska nu avsluta för att se till att vi kan umgås något innan natten gör sitt intrång helt... man behöver ju sova också ibland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.