Fortsätt till huvudinnehåll

Cybervärlden....

Är hemma och inser att vi alla som är här har någon form av uppkoppling.... Alla har en mobil som de kan vara tillgängliga på... alla har någon form av dator (laptop, läsplatta eller stationärdator).
Pratar gör vi med varandra....men då inte allt för ofta....

Idag till exempel så har jag jobbat hela dagen med att vara uppkopplad till arbetet i Thailand och Skypat och pratat på messenger.... vidare varit på internet och arbetat också... de övriga har spelat spel, ringt sina vänner, sms:at sina vänner, sett på film, lyssnat på musik med mera....

De flesta omkring mig har Facebook, har någon form av telefon där de har appar som skype, instagram, snapchat, kik, alla har olika sätt att göra sig synbar eller hörda på....
Vad beror det på att vi hela tiden vill vara uppkopplade hela tiden... har vi blivit så nyfikna på andra eller är det att vi vill ha uppmärksamhet.... visa hur bra eller dåligt vi har det...

Bloggandet har vuxit enormt och de flesta har någongång testat på det med blogg eller läst en eller annan blogg... vi har våra favoriter som vi följer i livet på deras bloggar....

Hur kommer det att se ut om några år... kommer vi vara mera uppkopplade då.... hur kommer teknologin se ut då.... kommer vi vara mera insnöade fullständigt då....
Vilka former av stress och annat har vi då utvecklat.... Hur kommer det ha påverka vårat levende....

Just nu i skrivade stund sitter en och sms:ar med sina vänner, en ser på läsplattan samtidigt som tv:en står och surrar, en sitter och ser på film på sin stationära dator och så jag som sitter här och bloggar....  och klockan är halv nio...
Ska nu avsluta för att se till att vi kan umgås något innan natten gör sitt intrång helt... man behöver ju sova också ibland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Möjligheter....

Det finns alltid en möjlighet att ändra på sitt sätt att vara....om man till exempel känner skuld för att man inte räcker till.... Börja med att förlåta sig själv och börja sedan om från början.... Släpp taget om alla krav och måsten.....slappna av och var Närvarande i det man gör..... Ha inte för höga krav på sig själv.... Alla är vi olika och tycker olika... Att ge mer än vi egentligen klarar av kan ge motsatt effekt.... Acceptera och var sig själv istället...så blir slutresultatet BÄST ❤❤❤ Idag är det den första dagen i mitt nya liv... Håll tummarna för att det funkar...för när det dags för en förändring och det är bara jag som kan göra den..... Yeheeeeeeeeee här kommer JAG!!!!

Örhängen....

Önskan önskan önskaaaaaan...... Har idag tappat ett örhänge.... Och jag hoppas att jag hittar det igen... Men om inte såååååååååå önskar jag mig ett par nya guldörhängen...... Hur ska de se ut då..... Hm.... Ja vill inte ha allt för långa.... Neeeee jag vill ha ett par ringar som hänger runt örat inte för stora.... Gärna med en sten i eller så....