Vinnare eller förlorare....

Vad är det viktigaste i livet...

Jag vet vad som är viktigt... jag vet att man inte ska se andra som viktigaste i livet eller att det är saker eller ting som är viktigast...

Det som verkligen är viktigt är sig själv... JAG är viktig... Jag är den som är av betydelse för mig....

Om jag inte visar mig själv den respekten så kommer jag att gå under....

JAG ÄR VIKTIG.... JAG ÄR VIKTIG I MITT LIV...

Om jag inte är rädd om mig själv... vem ska då vara det...

Jag har gått genom mycket i livet och jag har alltid satt alla andra före mig själv... jag har alltid tyckt att andra är mer viktig än mig själv... VARFÖR???

Varför utsätter man sig själv för repektlösheten mot sig själv....

Jag har låtit andra ta mer plats... då menar jag inte kroppsligt eller språkligt... Det jag menar är att jag låtit andra ta mer plats i mitt mentala.... jag har inte tillåtit mig själv att existera i mitt eget sinne....

Jag har varit sjuk i omgångar i mitt livet... jag har gått på mängder av mediciner med mera i livet och jag gör det än idag med.... ändå låter jag mig själv misshandlas.... mår man bättre av det...

Jag har låtit andra styra livet även om jag delvis varit delaktig... men jag har inte gjort något för mig själv... något som fått mig att må bra... något som är av betydelse för mig....

Jag har kommit till den gränsen då jag behöver ta plats i mitt eget liv.... ta ansvar för mig och mina drömmar.... ta ansvar för min framtid...

Vem är vinnare och vem är förlorare i livet.... vinnare är vi då vi kommit fram till att vi måste sätta oss själva i första rummet för att kunna vara för andra också.

För en tid sedan frontade jag väggen fullständigt i livet och jag genomgick en stor förändring i mitt liv.... Mycket förändrades.... Jag var tvungen att lära mig nya saker som är av betydelse... Jag reste iväg och fann något som jag inte hade förväntat mig... Jag fann framtiden... jag fann en nystart... jag fann mig själv....

Jag har under många år varit så stressad... så jagad... så jagad av mig själv... jagad av mina krav och mitt kontrollbehov... tagit på mig förmycket... låtit andra komma före... låtit mitt liv styras av andra...

Äntligen är jag påväg... Jag är påväg... jag har funnit det som är viktigt....

LIVET ÄR FÖR KORT FÖR ATT INTE LEVAS....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad har hänt? och Vad händer?

Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren. Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år... Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här. Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem. Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensam och bor i sin lägenhet

Läs mer

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela

Läs mer

Vad hände med våren?

Våren bankade på dörren efter en lång vinter... snödroppar, tulpaner med mera hade börjat göra sig synliga... Vintern som varit har varit kall och med mycket snö. Tror att denna vintern verkligen gett unga som gamla möjligheten för att åka skidor på nedför och på längden, åkt skridskor med mera av olika vinter aktiviteter. Neeeee nu får det vara slut med detta med snö och kyla.... igår kom det tyvärr åter igen... stormliknade byar med snö och kyla drog över byn..... Så ofantligt trött på vintern nu. Vill ha vår och sommar... och gärna läääänge också. Vad har man hittat på idag då.... Vaknade upp tidigt med tanken att ställa mig i duschen men så blev det inte då min yngsta kom och ville ha en speciell yoghurt till frukost. Så det blev att kasta på sig kläderna och dra iväg tillsammans för att åka och handla lite frukost. Väl gjort blev det gofrukost hemma i soffan. Har suttit och fixat lite pappersarbeten på förmiddagen också och jag känner mig nöjd med att fått det gjort. Ska väl hin

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen