Vinnare eller förlorare....

Vad är det viktigaste i livet...

Jag vet vad som är viktigt... jag vet att man inte ska se andra som viktigaste i livet eller att det är saker eller ting som är viktigast...

Det som verkligen är viktigt är sig själv... JAG är viktig... Jag är den som är av betydelse för mig....

Om jag inte visar mig själv den respekten så kommer jag att gå under....

JAG ÄR VIKTIG.... JAG ÄR VIKTIG I MITT LIV...

Om jag inte är rädd om mig själv... vem ska då vara det...

Jag har gått genom mycket i livet och jag har alltid satt alla andra före mig själv... jag har alltid tyckt att andra är mer viktig än mig själv... VARFÖR???

Varför utsätter man sig själv för repektlösheten mot sig själv....

Jag har låtit andra ta mer plats... då menar jag inte kroppsligt eller språkligt... Det jag menar är att jag låtit andra ta mer plats i mitt mentala.... jag har inte tillåtit mig själv att existera i mitt eget sinne....

Jag har varit sjuk i omgångar i mitt livet... jag har gått på mängder av mediciner med mera i livet och jag gör det än idag med.... ändå låter jag mig själv misshandlas.... mår man bättre av det...

Jag har låtit andra styra livet även om jag delvis varit delaktig... men jag har inte gjort något för mig själv... något som fått mig att må bra... något som är av betydelse för mig....

Jag har kommit till den gränsen då jag behöver ta plats i mitt eget liv.... ta ansvar för mig och mina drömmar.... ta ansvar för min framtid...

Vem är vinnare och vem är förlorare i livet.... vinnare är vi då vi kommit fram till att vi måste sätta oss själva i första rummet för att kunna vara för andra också.

För en tid sedan frontade jag väggen fullständigt i livet och jag genomgick en stor förändring i mitt liv.... Mycket förändrades.... Jag var tvungen att lära mig nya saker som är av betydelse... Jag reste iväg och fann något som jag inte hade förväntat mig... Jag fann framtiden... jag fann en nystart... jag fann mig själv....

Jag har under många år varit så stressad... så jagad... så jagad av mig själv... jagad av mina krav och mitt kontrollbehov... tagit på mig förmycket... låtit andra komma före... låtit mitt liv styras av andra...

Äntligen är jag påväg... Jag är påväg... jag har funnit det som är viktigt....

LIVET ÄR FÖR KORT FÖR ATT INTE LEVAS....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......

Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen