Vinnare eller förlorare....

Vad är det viktigaste i livet...

Jag vet vad som är viktigt... jag vet att man inte ska se andra som viktigaste i livet eller att det är saker eller ting som är viktigast...

Det som verkligen är viktigt är sig själv... JAG är viktig... Jag är den som är av betydelse för mig....

Om jag inte visar mig själv den respekten så kommer jag att gå under....

JAG ÄR VIKTIG.... JAG ÄR VIKTIG I MITT LIV...

Om jag inte är rädd om mig själv... vem ska då vara det...

Jag har gått genom mycket i livet och jag har alltid satt alla andra före mig själv... jag har alltid tyckt att andra är mer viktig än mig själv... VARFÖR???

Varför utsätter man sig själv för repektlösheten mot sig själv....

Jag har låtit andra ta mer plats... då menar jag inte kroppsligt eller språkligt... Det jag menar är att jag låtit andra ta mer plats i mitt mentala.... jag har inte tillåtit mig själv att existera i mitt eget sinne....

Jag har varit sjuk i omgångar i mitt livet... jag har gått på mängder av mediciner med mera i livet och jag gör det än idag med.... ändå låter jag mig själv misshandlas.... mår man bättre av det...

Jag har låtit andra styra livet även om jag delvis varit delaktig... men jag har inte gjort något för mig själv... något som fått mig att må bra... något som är av betydelse för mig....

Jag har kommit till den gränsen då jag behöver ta plats i mitt eget liv.... ta ansvar för mig och mina drömmar.... ta ansvar för min framtid...

Vem är vinnare och vem är förlorare i livet.... vinnare är vi då vi kommit fram till att vi måste sätta oss själva i första rummet för att kunna vara för andra också.

För en tid sedan frontade jag väggen fullständigt i livet och jag genomgick en stor förändring i mitt liv.... Mycket förändrades.... Jag var tvungen att lära mig nya saker som är av betydelse... Jag reste iväg och fann något som jag inte hade förväntat mig... Jag fann framtiden... jag fann en nystart... jag fann mig själv....

Jag har under många år varit så stressad... så jagad... så jagad av mig själv... jagad av mina krav och mitt kontrollbehov... tagit på mig förmycket... låtit andra komma före... låtit mitt liv styras av andra...

Äntligen är jag påväg... Jag är påväg... jag har funnit det som är viktigt....

LIVET ÄR FÖR KORT FÖR ATT INTE LEVAS....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Läs mer

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Läs mer

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen