Hur menar jag då.... att jag inte är den jag en gång var....
Jo det jag menar är att jag för något år sedan var grymt stressad och levde ett liv som var allt annat än okej.... stressade med livet i stort och i litet.... jag hade alldeles för många järn i elden kan man säga... jag hann inte med att andas och leva....
Jag flackade mellan jobb, studier och samtidigt hinna med vänner och framför allt familjeliv som blev det som blev mest lidande....
Jag var allt annat än glad... visst min mun kunde le... och jag kunde skratta.... men sorgen av att jag hela tiden stressade tog allt hårt på mig... jag tjafsade med allt och alla.... familjen var den som fick ta den värsta striden... var det rätt.... Neeee verkligen inte.... det var många som inte mådde bra då...
Det hände och det brakade till slut... Ett fall som innebar STORA förändingar i livet för oss alla...
Det har varit en lååååång väg för mig att gå och att kunna se vad som verkligen skedde.... jag är absolut inte stolt över alla mina beslut... men i stunden var det beslut som ändå togs för hur det såg ut då....Stressen var min största fiende... och med det så skadades mycket... Om jag inte varit i det skedet hade det sett annorlunda ut... men nu är det som det är.
Jag reste iväg... en del kallar det att fly... visst flydde jag på sätt och vis.... men jag förändrade saker och med det så förändrades mina tankar... jag stressade allt mindre... jag gick genom en tid med ranskan och mentalträning....jag levde ensam i ett fjärran land.... jag kunde se mig själv utifrån... jag kunde se mitt liv med helt andra ögon.... jag kom ifatt med saker som jag drömt om... jag skrev ner mål... jag fattade beslut som kom att påverka många.... beslut som kom att innebära att jag också fann mig själv igen...jag började le... jag kunde verkligen skratta och jag kunde igen börja njuta av livet... Jag kan inte säga att jag är helt klar... för det är jag verkligen inte.... men det jag kan säga är att jag har gått mååååååååååånga steg och jag vet vad jag vill i livet.
Jag kan idag se när jag börjar att stressa för mycket igen och då stannar jag upp... jag låter det inte gå till den gräns som jag en gång passerat.... jag vill ALDRIG dit igen....
Livet är till för att levas... Livet är till för att njutas av.... att uppleva... att se och att känna...
Jo det jag menar är att jag för något år sedan var grymt stressad och levde ett liv som var allt annat än okej.... stressade med livet i stort och i litet.... jag hade alldeles för många järn i elden kan man säga... jag hann inte med att andas och leva....Jag flackade mellan jobb, studier och samtidigt hinna med vänner och framför allt familjeliv som blev det som blev mest lidande....
Jag var allt annat än glad... visst min mun kunde le... och jag kunde skratta.... men sorgen av att jag hela tiden stressade tog allt hårt på mig... jag tjafsade med allt och alla.... familjen var den som fick ta den värsta striden... var det rätt.... Neeee verkligen inte.... det var många som inte mådde bra då...
Det hände och det brakade till slut... Ett fall som innebar STORA förändingar i livet för oss alla...
Det har varit en lååååång väg för mig att gå och att kunna se vad som verkligen skedde.... jag är absolut inte stolt över alla mina beslut... men i stunden var det beslut som ändå togs för hur det såg ut då....Stressen var min största fiende... och med det så skadades mycket... Om jag inte varit i det skedet hade det sett annorlunda ut... men nu är det som det är.
Jag reste iväg... en del kallar det att fly... visst flydde jag på sätt och vis.... men jag förändrade saker och med det så förändrades mina tankar... jag stressade allt mindre... jag gick genom en tid med ranskan och mentalträning....jag levde ensam i ett fjärran land.... jag kunde se mig själv utifrån... jag kunde se mitt liv med helt andra ögon.... jag kom ifatt med saker som jag drömt om... jag skrev ner mål... jag fattade beslut som kom att påverka många.... beslut som kom att innebära att jag också fann mig själv igen...jag började le... jag kunde verkligen skratta och jag kunde igen börja njuta av livet... Jag kan inte säga att jag är helt klar... för det är jag verkligen inte.... men det jag kan säga är att jag har gått mååååååååååånga steg och jag vet vad jag vill i livet.
Jag kan idag se när jag börjar att stressa för mycket igen och då stannar jag upp... jag låter det inte gå till den gräns som jag en gång passerat.... jag vill ALDRIG dit igen....
Livet är till för att levas... Livet är till för att njutas av.... att uppleva... att se och att känna...
Kommentarer
Skicka en kommentar