Fortsätt till huvudinnehåll

Det pedagogiska uppdraget

Förskolan ger möjlighet för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera... ngt som jag gör både och.... den erbjuder också barn en pedagogisk gruppverksamhet och bidrar till goda uppväxtvillkor. Förskolan har sin läroplan Lpfö, ett bra styrdokument för verksamheten.

Då man arbetat eller studerar är det ens arbetstid eller studietid som styr vistelsen på förskolan.... barnet deltar då i verksamheten då man är på arbete eller i skolan för studier och så under resetiden....

Då barnet inte ska vara på förskolan eller om man får ändringar för närvaron på förskolan ska det meddelas i godtid så att förskolan ska kunna planera och kunna ge mitt barn och även andras barn en stimulerande verksamhet. Personalschemat läggs efter hur många barn som finns på förskolan för tillfället. Önskemålet är att tiderna som lämnas in är de tider som önskas användas för att ha sitt barn på förskolan för att jag är på arbete eller i studier....

Inför lov och semester frågar personalen om hur man tänkt vara ledig eller om man överhuvudtaget kommer att vara ledig något. Detta görs för att kunna planera ihop andra avdelningar…. Nu är vi inne i en sådan period då det ska planeras för om vi ska vara ledigt något i jul…. Alltså mellandagarna…. Som det ser ut för mig så kommer jag att jobba….

Att vara hemma med sitt barn/barnen är en underbar möjlighet som kanske inte alla föräldrar kan ge sina barn… jag har möjligheten att kunna ge mina barn det och jag känner mig lyckligt lottad i just det avseendet….

Många föräldrar har kanske ett arbete som gör att det är svårt att kunna ta ledigt eller till och med att kunna sjukskriva sig…. Eller så är det ekonomin som gör att det kan vara en omöjlighet…..

Skolan och förskolan och föräldrar har ett stort arbete med att samarbeta tillsammans för fungerande tillvaro för barnens vistelse i den dagliga verksamheten kring dem.

Kommentarer

  1. Tyvärr har ju inte alla föräldrar möjlighet och i bland inte ork att vara ledig under loven. Därför känns det extra viktigt att vi som jobbar gör det bra för de barn som kan komma! Livet är inte alltid rättvist - men vi kan i alla försöka att ge dem dagar att minnas :)
    Bra skivet!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...