Fortsätt till huvudinnehåll

Konflikt och ansvar....

Konflikter mellan vuxna och barn uppstår i allt mänskligtumgänge.... det är alltså inte så att man misslyckas som förälder för den skull för att man kommer i konflikter med sina barn.... Konflikter kan vara en viktig del och källa till utveckling... förutsatt att vi vågar att försöka att hantera dem... ett undvikande av konflikt kan ses som ett svek.... att veta att man kan hantera en konfliktsituasion framöver i livet är en trygghet med att man vet att man inte skyggar bakåt.... o man vet att man klarar av det.... även om det är jobbigt....  Konflikter behöver ju inte mynna ut i att man blir osams med osämja, tigande, motvilja eller olust....

Våra barn är fantastiska..... de har alla anlag till viktiga sociala kompetenser (ngt som vi inte får underskatta).... kompetenser som hela tiden utvecklas i samspel med andra och för framtiden som vuxna.... även vi vuxna lär oss hela tiden (av de som omger oss... av barnen, kolleogor, syskon, familjen med flera)...

Vuxnas viktigaste uppgift är att lära barn att hantera krav, motstånd och motgångar...men oxå att skydda dem mot sådant överväldigadner motgångar som får dem att uppleva för stora tvivelkring sina kompetenser och kvaliteter.... barn kan många ggr på ett otydligt sätt överbelastas av ansvar, anklagelser, förväntningar med mera om livet som förstör deras upplevelser av livets värde....

Våga ta ansvar.... var inte konflikt rädd.... se inte konflikten som ett nederlag utan som en framgång till förståelse och lärande....

som en vis man sa en gång:
Man ska inte se sina misstag som misstag utan man ska se dem som ett mindre lyckande som man lär av.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...