Fortsätt till huvudinnehåll

Måste bara dela med mig....

För någon dag sedan på APT på jobbet fick jag en bok utav min Chef.... en bok som alla skulle behöva läsa... en bok som får en att tänka "Ahaaaaa jo men så är det"..... "Varför har jag inte tänkt så"....

Boken heter:
"Det goda värdskapet" Skriven Jan Gunnarsson och Olle Blohm.

Denna bok handlar om Konsten att få människor att känna sig välkomna.... och inte se de som man möter som kunder, passagerare med mera utan se dem som gäster.
Som individ skapar man sitt eget agerade och hur vi vill förvalta den dag som vi har framför oss....



Ett utdrag ur boken att fundera över.....
"Mycket av det vi ser, upplever och är med om börjar inom oss själva. Det tog många år för mig att förstå att det inte är vad som händer, utan hur jag reagerar på det som händer, som avgör  om jag kan ta ansvar för mitt liv och hur jag förhåller mig till omvärlden. Stormar du in på mitt rum och förklarar att jag är en meningslös lite larv som egentligen inte borde få finnas till, så blir jag säkert sårad först, men sen kan jag börja fundera  på vad som kan ha hänt som får dig att säga så. På så sätt förflyttar jag ut det onda i bröstet och ser din reaktion som en händelse jag kan ta itu med. För är jag trygg i mig själv har jag inget behov av att bevisa något. Då ser jag mina egna svagheter med ödmjukhet och kommer aldrig att känna mig angripen av dig"  

I boken läst jag om en kvinna (Birgitta)som hjälper en av sina gäster på hotellet som hon jobbade på,..... gästen ville ha frukost före den tid som frukosten normalt serverades och Birgitta svarade att hon ska se till att gästen ska självklart få sin frukost bestående av en fralla och en koppkaffe redan klockan 05:50.(anledningen till att gästen ville ha så tidig frukost var att gästen hade ett plan den skulle med innan sju)....  Birgitta försöker sedan att lösa uppgiften med att fråga dem i köket om de kan göra det...men svart är NEJ.....hon får veta att det serveras inte frukost före kl sju på morgonen och att gästen är välkommen kl sju om gästen vill ha fruost.  Birgitta tar ansvaret för uppgiften och är ute i köket dagen därpå och gör i ordning en bricka med en kanna kaffe och en ostfralla som hon serverar i lobbyn på hotellet till gästen... hon var lyhörd för gästens önskemål och förstod problematiken och kände sig manad att ´vara en hjälpande hand.... en koppkaffe och en fralla ska väl inte vara så svårt att få till....

Ovanstående berättelse känner jag igen hos mig själv... jag är nog en som försöker vara den hjälpande handen i det mest omöjliga situationer.... försöker att inte se omöjligheterna utan snarare försöka att se just möjligheterna... Jag möter elever i skolan dagligen som av olika anledningar vill ha mitt stöd.... jag menar då inte det som gäller i själva skolarbetet utan vad som sker mellan lektionerna eller efter skolansslut....

Då jag även kom från Thailand slogs jag över deras sett om att ta emot oss turister som gäster till sitt land och stå där med öppna armar och sin vänlighet.... jag skrev om det innan nyåret precis....  http://vulkan-myran.blogspot.com/2010/12/vanligheten.html
Den här boken är en bok som jag verkligen vill dela med mig till er alla...

Min chef skrev för någon dag sen i sin blogg om just värdskapet som hon ska möta under 2011
http://dansutrektorn.blogspot.com/2011/01/det-goda-vardskapsaret-2011.html

Jag kan bara hålla med henne om att år 2011 ska mötas i "Det goda världskapet"....
.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...