Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgen och julen... Mamma och Ingvar skriver.....

Charlotte som är enormt saknad av oss alla.

Detta skrev mamma i SN i december..... om hennes dotter och min syster.....
Sorgen och julen

Efter fem månaders sorg, frustration, hjälplöshet, ­lidande och saknad sitter vi nu inför årets största helg, julen. Vi som anhöriga har en stor önskan, att få tillbaka Charlotte men vi vet ju att det är omöjligt. Därför är det ont och svårt att fira denna högtid utan henne.

Hon älskade julen, få gå i affärer och gladde sig åt att få köpa julklappar åt alla hon älskade.

Denna jul sitter hon i himlen och har det säkert bättre med änglarna än här på jorden.

Vi läser nästan varje dag om hur psykvården inte fungerar. Vem bär ansvar för att vi har ­blivit av med en god och snäll syster, dotter, moster och en mycket älskad vän - saknad av familj och många vänner?

Gunhild (mamma)
_________________________________________________

Detta skrev Ingvar i SN i december.....

Var finns vården?

Charlotte hittades medvetslös på mindre allvårds­avdelningen. Intensivvårdsavdelningen tillkallades och hon togs upp till IVA, där man konstaterade ­dubbelsidig lunginflammation – efter att de hade lyckats få liv i henne.

Dag två ville IVA skicka henne tillbaka för att ”man kan inte ha sådana patienter här”.
Dag tre lades hon in på medicin­avdelningen.
Dag fyra skickades hon ­tillbaka till mindre allvårds­avdelningen för vidare vård där.

Hon dog efter cirka två ­veckor. Detta efter ingen tillsyn på nio timmar. Cirka 2.15 vet man inte om hon levde, bara att hon låg i sin säng. Nästa gång någon ­tittade till henne var ­klockan 11.10. Hur är detta möjligt? Personalbrist?

Vet att tre jobbade natt - vad gjorde de hela natten?
Förmiddagspersonalen - vad gjorde den hela förmiddagen?

Varför kan inte psykiskt sjuka behandlas som andra människor?

Ingvar Forsling
förvaltare, medmänniska

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...