Fortsätt till huvudinnehåll

Svärföräldrar problem....

Svärföräldrar problem.... är något som jag inte har.....
Jag är välförunnad med att ha underbara svärföräldrar med deras respektive....
Kom in i denna familj för dryga 4 årsedan och känner mig varmt välkommen och trivs enormt bra med dem...
Min man har en del syskon och även dem med sina respektive o deras barn är helt underbara.
Vi firar helgdagar... firar födelsedagar... ses bara för att vi vill det och det känns toppen... Bor granne med min svärmor och hennes man och det kan tyckas vara lite udda men  jag måste säga att det funkar toppen.... kunde nog inte ha en bättre granne.
Hon finns där för mina barn som inte är hennes biologiska barnbarn... men hon har aldrig gjort någon skillnad och det värdesätter jag hos henne och hennes man.... hon och han står alltid med öppna armar och med öppen dörr för oss.

Jag har turen att ha en toppen kontakt med min föredetta svärmor oxå.... hon som var med mig då Lillan föddes...under tumult och i min magsjukdom för 5 år sedan....  hon som finns där för sitt barnbarn och som ställer upp för sina nära och kära. Hon och mitt X kom och hämtade oss (mig, Lillan och Fredrik) på Arlanda då vi kom hem för en vecka sedan efter det att vi var strandade i Thailand en x-tra vecka pga sjukdom.... Inte många x-svärmödrar som kanske skulle göra det.... hon är bara toppen och det är svårt att inte tycka om henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......