Fortsätt till huvudinnehåll

Sårad.....

Att såra någon djupt, så djupt att personen varken vill se dig… eller höra talas om dig… eller till och med prata med dig… då gör man nog rätt i att inte ta kontakt med den personen.

Känner man sig sårad av ngn så vill man inte ha kontakt med den personen som har sårat en så illa. Dock kan det bli jobbigt om man måste trotts allt träffa personen ifråga i alla fall…. så som på jobbet… i familjen/släkten… eller på annat sätt… Man vill bara vifta bort den personen som sårat än så djup…. Det som är svårt ät att leva med smärtan av att vara sårad…. Visst kan det bli bättre men det kan ta sin lilla tid att komma över händelsen för vad som försakade att man blivit sårad.

Många gånger kan ord och händelser skada mer än vad man tror.... 
Att ge chansen till att förlåta vill man inte… man undviker kontakt av alla de slag…
Det är absolut inte kul att vara den som sårar, det är absolut bestörtande att vara den som blev sårad….

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensam och bor i sin lägenhet

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela

Vad hände med våren?

Våren bankade på dörren efter en lång vinter... snödroppar, tulpaner med mera hade börjat göra sig synliga... Vintern som varit har varit kall och med mycket snö. Tror att denna vintern verkligen gett unga som gamla möjligheten för att åka skidor på nedför och på längden, åkt skridskor med mera av olika vinter aktiviteter. Neeeee nu får det vara slut med detta med snö och kyla.... igår kom det tyvärr åter igen... stormliknade byar med snö och kyla drog över byn..... Så ofantligt trött på vintern nu. Vill ha vår och sommar... och gärna läääänge också.  Vad har man hittat på idag då.... Vaknade upp tidigt med tanken att ställa mig i duschen men så blev det inte då min yngsta kom och ville ha en speciell yoghurt till frukost. Så det blev att kasta på sig kläderna och dra iväg tillsammans för att åka och handla lite frukost. Väl gjort blev det gofrukost hemma i soffan.  Har suttit och fixat lite pappersarbeten på förmiddagen också och jag känner mig nöjd med att fått det gjort. Ska väl hin