Fortsätt till huvudinnehåll

Sårad.....

Att såra någon djupt, så djupt att personen varken vill se dig… eller höra talas om dig… eller till och med prata med dig… då gör man nog rätt i att inte ta kontakt med den personen.

Känner man sig sårad av ngn så vill man inte ha kontakt med den personen som har sårat en så illa. Dock kan det bli jobbigt om man måste trotts allt träffa personen ifråga i alla fall…. så som på jobbet… i familjen/släkten… eller på annat sätt… Man vill bara vifta bort den personen som sårat än så djup…. Det som är svårt ät att leva med smärtan av att vara sårad…. Visst kan det bli bättre men det kan ta sin lilla tid att komma över händelsen för vad som försakade att man blivit sårad.

Många gånger kan ord och händelser skada mer än vad man tror.... 
Att ge chansen till att förlåta vill man inte… man undviker kontakt av alla de slag…
Det är absolut inte kul att vara den som sårar, det är absolut bestörtande att vara den som blev sårad….

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bröderna Almkvist...

Hittade lite på nätet om Bröderna Almkvist.... bandet som min svärfar Klas-Göran var med och bildade.... Som sagt.... Under -70--80 talet fans det ett band som hette Bröderna Almkvist .... De spelade dansmusik och gameldansmusik.... de turnerade runt på olika folkparker i Sverige.... De kom från Sörmland .... och bestod av 4-5 medlemmar... medlemmarna som var med i gruppen bytes ut och totalt var det dessa som var med.... Bröderna Almkvist Trio under slutet av 60 talat (det var då det bara var tre medlemmar med i bandet och de tre bröderna) ...som senare blev till Bröderna Almkvist. Klas-Göran Almkvist (sång, bas) Sven-Erik Almkvist (trummor, sång) Lars-Gunnar Almkvist (drag-spel, sång och klaviatur) Per-Arne Lans (gitarr, sång) K enth Börjesson (drag-spel, el-piano, stråkmaskin, sång) Svante   Waljestål  (gitarr, bas, saxofon, klarinett, sång) Rainer Sarri (bas, gitarr, sång) Torbjörn Rask (gitarr, sång) Tage Öst (drag-spel, klavi...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...