....Pussel....

❄️Konditionen för det inre.... För en tid sedan gick jag fullständigt in i väggen... Så fullständigt att jag förlorade känsel i mina armar och förlorade hörseln kortvarigt... Detta pågick under månader....  Detta kom smygande in i mitt liv med 8 barn i hemmet... Studier... Arbete... Projekt... Familjelivet... Vänner... Fritidsaktiviteter.... Inre och yttre krav ställda av mig själv och av min omgivningen....men verkligen framförallt mina egna krav.... Och detta pågick även en tid in i det faktiska ultimatumet av min väggkonfrontstion.... Mitt liv vändes helt upp och ned.... Knöt mig som en boll... Tårarna flödade... Paniken inföll sig i attacker... Tankarna var skrämmande och mörka... Jag slöt mig i min inre atombomb... En bomb som bara väntade på att få explodera..... Livrädd för vad andra kring mig skulle tänka och tycka..... Livrädd att blotta mig....  Jag påbörjade samtal i KBT, självkänsla, självrespekt med en underbar kvinna via Vårdcentralen... Kom in som ett vrak som bara stod

Barns rätt att utveckla sina förmågor i empati, självkännedom, kommunikation, problemlösning, motivation och att känna igen och hantera sina känslor är viktigt att tidigt befästa hos barnet. Förmågan att kunna tolka och först våra egna äkta känslor och de känslor som andra har och dra riktiga slutsater av dem är emotionell intelligens. Många forskare har kommit fram till slutsatsen att dagens barn och ungdomar generellt är oftare deprimerade, stressade och nervösa, mera lättretade och aggressiva, mer svårhanterliga och impulsivare än tidigare generationer. Vilket har kommit till ett växande problem. Vad beror det på???  Överstimulans, understimulans, elektronik, ensamhet, högt tempo, förmycket eller förlite fritid....  Vad har vi för roll som vuxna i barns liv... Vad har skolan för roll....  TRYGGHET, ledordet är TRYGGHET... Kan vi som vuxna ge våra unga en grundtrygghet skapar vi grunden en god Livsfärdighet inför livet... Visa på att vi ALLA är unika och värdefulla Se våra unika färd

I  onsdag tog jag kudde och filt med mig i en IKEA-väska och nessesären och lite pengar... Taxi mötte upp mig utan för restaurangen i byn (Mae Phim). chauffören som körde taxin var en glad kille med namnet Tommy....pratsam, glad och med nyfikenheten att vilja lära sig engelska. Vi bytte telefonnummer för att vi bestämde att han ska köra mig hem igen till byn på fredagen/lördag.... Resan med Tommy på 9 mil skulle ta ca timmen att köra men det tog två och en halvtimme att ta sig till kontoret i Pattaya... Det betydde att jag var något sen... Turligt nog så var den andra chauffören oxå sen, hade tydligen problem med fordonet.... Väntade i 15-20 min innan minibussen kom...  Resan startade vid kvart i sju.... In bussen med packningen jag tagit med mig... "Hej... Är du svensk".... Är det första jag hör.... I bussen sitter en kille/man ensam... "Ja det kan man typ säga" svarar jag... "Sätt dig här bak med mig" fortsätter han och rycker fram sin hand. "Jag he

I den lilla by jag bor i är det ett fasligt motionerande... Här springs det... gymmas... cyklas... promeneras... simning... fotboll...  Från tidiga morgonen till sena kvällen... Vilka är det som tränar då? Ja inte är det alla thailändare... Neee det är "falangen" som gör det, gammal som ung... Man möter dem överallt... I poolen... Utefter vägen... På stranden... Själv har jagint e funnit tiden till att motionera som jag vill... Men min tanke är att komma igång med rutinen att simma, gå eller cykla. Egentligen finns det inga ursäkter.... 

Det har gått nio dagar sedan olyckan med moppen.... Nio dagar haltande, linkande, ojande...  Inte har det varit kul att ha foten på detta vis... Kompresser som fastnar i såret... Belastningen på det andra benet.... Neeee känner inte för detta mera...  Läste om att det är 30% bättre läkning av sår om de är fuktiga hela tiden. Fuktar med jämna mellanrum så att det ska behålla fuktigheten. Visst har det blivit bättre... Men behöver några dagar till eller kanske en vecka för att det ska vara bra.