Fortsätt till huvudinnehåll

Resan...

Snart är denna resa satt till sitt slut för denna gång.... Jag kom hit till Thailand för snart nio månader sedan... En resa som gett mig såååååå mycket.... Mentalt, känslomässigt... Det har varit nedgångar och motgångar.... Många möten... 
Möten i en kultur som inte alla gånger är helt enkel.... 

Klimatet har varit skiftande... Regnperiod då vi kom hit jag och min son Alexander..... efter regnperioden hade vi några sköna veckor som gav sol värme och klar himmel med värme som var behaglig.... KALLA perioden gjorde sin entré i december....temperatur ned till 14-15 grader om natten och en dags temp på omkring 23-25 grader.... Hur konstigt det än låter så var det otroligt smärtsamt med kylan... Denna period sträckte sig in i slutet av januari... Februari kom och med den kom också värmen.... Varmare och varmare har det blivit för var dag... De senaste veckorna har tempen legat lång över 35 grader... Dock har vi även börjat komma in i regnperioden igen, men det är något som inte har visat sig så tydligt än.... Luftfuktigheten är hög och tillsammans med värmen så blir det enormt.... Ingen går igenom det helt oberörd.... Den inhemska befolkningen klagar högljud själva och tycker att det är "laawn maak maak"(mycket mycket varm).... 
Flyttade in i ett bedårande hus.... Stort, tre sovrum med varsitt badrum till, vardagsrum, kök...egen pool... Alex tog ett rum och jag tog stora masterrummet.... Himmelsäng och hööööögt i tak.... Till området fanns en gemensam pool och ett gym. 

Besök till huset kom och åkte.... Tre av fyra av mina barn vistades hos mig.... Dock reste Alex åter tillbaka till Sverige i slutet av november. Det blev inte som han tänkt sig... Men han stannade dock i tre månader. Totalt hade jag 22 besökare i huset under alla månaderna.
Många upplevelser har det blivit och många äventyr tillsammans med dem. Koh Samet, akvarium, shoppingcentrum, marknader, apor, tempel, båtturer, snorkling, insjöar, djurparker, museum, konserter, eldshower, karaoke, med mera med mera.... 

Lärt känna dem bor här också....
Vilket härligt gäng.... Svenskar, Fillipiner, amerikanare, Engelsmänn, thailändare med flera andra nationaliteter.... Vilken otrolig blandning....wow.... Unga, gamla, män och kvinnor.... 

Jag är sååååååå otroligt tacksam för denna resa.... En resa för livet....
Mitt liv.... Min resa.... 

Fortsättning följer........ 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hysteriskt....

Ar i Thailand.... nastan hela familjen har akt hem.... har ar bara jag och Alicia och Fredrik kvar.... De andra fick aka hem med halv atta flyget.... vi andra far vanta till nasta vecka som det ser ut nu.,.. Trodde att vi hade klarat av detta med vattkopper... men icke... det har blommat igen... var till Dr Sombooda och han lat oss inte fa aka alls och vi har varit i kontakt med Apollo som varit har o hjalpt oss med att fixa med att bo kvar och hur vi ska gora med resa osv.... kanner mig saaaaaaaaa maktlos..... Just nu ligger lillan och sover... hon har 39.5 i temp.... yrar och mar inte alls bra.... Hjartskarande var det da hon forstod att de andra skulle aka utan oss..... hon som ville hem nu.... hon kramade mig hart och bara grat och grat.... hon trostades laaaange innan hon kom till ro helt slut... det blev att kopa den dar dockan som hon vill ha.... en tidig jul.... Appropa JULEN.. hur kommer den att vara i Thailand... hur kommer det att funka... kommer det att kannas som jul all...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...

Kraftlös

Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu..... Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt... STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS.... Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist.... Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett..... Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ...