....Pussel....

När man skriver eller säger något kan det uppfattas på olika sätt... Allt beror på vem som tolkar....kvinna eller man... Ung eller gammal... Hur det tolkas ligger också i vilka erfarenheter man bär med sig.... Så med andra ord kan det tolkas helt olika på alla vis.... Men den dom verkligen vet hur det ska vara och tolkas är den det kommer från...  Säger man något glatt kan det tolkas ironiskt...liksom om man säger ngt ledsamt/sorgligt så kan det tolkas bra, klokt eller tragiskt...  Alltså det du säger kan misstolkas radikalt.... det kan bli en framtid eller tolkningen kan bli katastrof.... Feltolkning många gånger för att man har med sig ett bagage från sitt förråd...  Jag försöker inte förklara mig.... Vill andra missförstå med kryptiska funderingar är det upp till var och en... Tänker inte lägga något i det....  Jag vet vad jag menar och det är för mig viktigaste...  Jag har kommit så långt i livet att jag vet när det räcker.  Sedan ska man väl inte säga att allt misstolkas/missförst

Om något är trasigt och inte är helt längre så försöker man alltid laga det.... Men ibland går det inte laga längre...   Man lägger det åt sidan.....  Låter det ligga ett tag.... Man försöker laga och fixa igen.... Det blev inte bra.... Lägger undan ett tag till....  Men tillslut kan man inte längre låta det ligga.... Man måste liksom ta tag i det... Man måste rensa rent och ge möjligheter för annat... Hur mycket ligger i våra förråd och väntar på att bli fixade...renoverade... eller till och med sålda....  Inser varje dag att det blir inte som hade tänkt sig... Det som man en gång drömde om och jobbade för får en annan utveckling.... Föränderligt... Är det bra eller mindre bra???  Varje dag är en kamp mot och med oss själva.... En kamp mot systemen och med systemen.... Är vi stolta över det som uträttas och sker... När vi var små... alltså då vi var barn.... vad hade vi för drömmar.... har vi strävat mot det vi en gång önskade... eller har det blivit annorlunda.... På

Var på bio nu ikväll.... Hade fått en biljett från Lärarförbundet....(tack så mycket).  Filmen jag valde att se hette "Micke och Veronica". En film som fick mig att skratta och le.... Den värmde hjärtat för en stund samtidigt som budskapet i filmen var tydlig.....  (Se den om du har möjlighet).  (Rekommenderas om du vill skratta och le för en stund). Kommer ut på gatan efter filmen....promenerar hemåt.... Tunga steg... Kylan och blåsten bitter tag i mig.... Mitt liv är inte som på filmen... Mitt liv är långt från den.... Det slår mot mig med tankarna på verkligheten.... Verkligheten som jag inte orkar med längre.... Hit men inte längre vill jag skrika högt.... Skrika så rösten inte orkade skrika mer..... Inom mig skriker det... Ord som ingen hör och ingen ser.... Min mun kan le och jag kan visst skratta.... Men sorgen, ilskan, smärtan inom mig är det ingen som ser..... Varje dag är en kamp.... En kamp mot mig själv... En kamp mot samhället... En kamp om att orka.... Jag

Slår igång internettet.... Tänkt att se vad som står på Aftonbladet...... Blir slagen ner i skorna kan man bildligt säga..... Igen och åter igen så skrivs det bara tragiska och tråkiga saker..... "Militärliga spred skräck i hela landet" "Kaoset som SVT räddade snabbt" "Sköts ner på gatan av maskerade män" "Skräcken:Det gick ner på kyrkogården" "Så bra är årets julskinkor" "Varnar: Nu kan supermanpiller finnas i Sverige" "Födde barn för tidigt - riskerar enorm räkning" "Mayvor, 93 fick inte mat - på 17 timmar" ...... och mer där till stod om att läsa.... Allt i bara tragedi,ledsamhet, hat, och tråkigheter..... När ska det vända.... När ska vi kunna ge och se världen annorlunda..... Finns det INGET bra att skriva om.... Inte konstigt att man blir deprimerad... Media projicerar på oss utan att vi märker det..... Slopa nyheterna....

Nya året 2015 inleddes med att min stora dotter fyllde 23 år den 1 Januari... Tänk att det redan har gått så många år.... 23 år.... galet... känns som det var igår som hon kom... och nu är hon redan 23 och själv mamma till mitt underbara barnbarn Tintin... Linnéas Nea Josefin 920101... och nu 23 år och vuxen och ansvarsfull. Idag är det min lilla dotters födelsedag... hon blir idag 9 år stor... Tänk va att det redan här har gått 9 år... Hon går idag i andraklass och hon har så mycket framför sig som hon ska lära sig innan hon blir vuxen... Hon är min minsta av mina fyra hjärtan... Kerstin Alicia Josefin 060102... idag 9 år och full med liv och förväntan.