Fortsätt till huvudinnehåll

Skratta och le.....

Var på bio nu ikväll.... Hade fått en biljett från Lärarförbundet....(tack så mycket).  Filmen jag valde att se hette "Micke och Veronica". En film som fick mig att skratta och le.... Den värmde hjärtat för en stund samtidigt som budskapet i filmen var tydlig.....  (Se den om du har möjlighet).  (Rekommenderas om du vill skratta och le för en stund).

Kommer ut på gatan efter filmen....promenerar hemåt.... Tunga steg... Kylan och blåsten bitter tag i mig.... Mitt liv är inte som på filmen... Mitt liv är långt från den.... Det slår mot mig med tankarna på verkligheten.... Verkligheten som jag inte orkar med längre.... Hit men inte längre vill jag skrika högt.... Skrika så rösten inte orkade skrika mer.....
Inom mig skriker det... Ord som ingen hör och ingen ser.... Min mun kan le och jag kan visst skratta.... Men sorgen, ilskan, smärtan inom mig är det ingen som ser.....
Varje dag är en kamp.... En kamp mot mig själv... En kamp mot samhället... En kamp om att orka....
Jag lägger mig tidigt... Vill inte vara vaken.... Kan heller inte sova.... När jag väl somnar är det korta stunder.... Vill inte gå upp... Jag gör det jag måste....känner mig ibland som jag är levande död....
Hur länge ska det pågå... Hur länge till ska jag orka.....
Detta är inget som kommer plötsligt..... Det har varit så nu ett tag....

Jag lämnar ut mig kan man tycka.... Men jag orkar inte bära på det jag känner och tycker.... Men jag orkar heller inte prata om det.....

Jag vet vad jag vill och var jag mår bra....
Men just nu står livet liksom stilla och jag kommer ingenstans....

Jag har helt underbar familj som jag älskar oerhört mycket.
Jag har vänner som är otroligt betydelsefulla för mig.... Några finns där och andra finns där mindre.....

Men ibland spelar det ingen roll om hur mycket och vad man har omkring sig om man ändå inte trivs eller mår okej......

Ska väl inte klaga...det,finns dem som har det låååångt mycket sämre så är det alltid.... Jag har tak över huvudet....

Jag går igenom processer som jag egentligen inte vill gå igenom.... Stegen är små och vägen är lång....

När ska jag kunna få mitt liv åter..... Ett liv där jag inte behöver oroa mig.... Inte behöver vrida och vända på allt.....
Sedan två år har det varit en rejäl uppförsbacke och kamp.....känns som jag inte har kommit någonstans.... Står liksom och stampar.... Mitt liv i en vänthall utan nummerlapp och tidsplan...

Om jag skulle ställa mig och skrika högt så kommer ändå inte rösten att höras..... Hur mycket jag än skriker kommer inget ut..... Det liksom täpps till.... Som ett strypgrepp kring min hals.....allt bara kvävs....









Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...
5 kommentarer
Läs mer

Kraftlös

Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu..... Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt... STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS.... Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist.... Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett..... Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ...
5 kommentarer
Läs mer

Min mage....

2004 sjuk.... 2005 sjuk.... 2006 operation.... 2007 operation....  2007 operation igen...   Tarmblödningar... diareer... Massor med olika mediciner av alla de slag och även kortison och cellgifter.... dropp av alla de slag.... inläggningar fram och tillbaka.... dagar...veckor.... proppar i lungorna... och sprutor för det.... blodförgiftning.... tarmvred i 7 omgångar.... AKUTEN, Vidarkliniken, Nyköpingssjukhus, Mälarsjukhuset i Eskilstuna.... in och ut på operation....  Var Stomiopererad i 1 ½ år..... Påse på magen.....  JAG HATAR SJUKAN (visst är den bra men jag är nog mest skrajsen för allt som det kan föra med sig) Jag har inte en magen som fungerar som alla andra....  Jag har inge tjocktarm.... Jag har ingen ändtarm....  Jag saknar en bit av min tunntarm..... Allt detta på grund av att jag haft Ulcerös Colit..... Jag har bara min tunntarm kvar som är om opererad och jag har då en Bäckenreservoar..... Vad är då en BÄCKENRESERVOAR för något??? ...
3 kommentarer
Läs mer