Fortsätt till huvudinnehåll

Vem är jag....

Jag heter Gunn-Eva men kallas för Eva, Gunsan eller Myran... Jag skulle gärna vilja berätta för er vem jag är....men jag vet inte längre.... Jag har tappat bort mig själv för läääänge sedan... Varje dag känns det som om jag står på randen av ett stup och väntar på att jag ska våga ta klivet.... Men jag vågar inte... Jag står kvar i vinden och väntar på att någonannan ska göra det åt mig... Puffa mig över kanten...

Tar en dag i taget... Försöker få luft i mina lungor...,försöker rota mig... Försöker söka i mitt inre i vad jag vill och vad jag tror på... 
Har trott flera gånger att jag ändå har en liten aning...men slås ganska snart av sanningen av att egentligen inte veta...

För några år sedan tog mitt liv ett omkast som jag verkligen inte var beredd på... Jag var inte satt för det som skedde... Många felval gjordes... Val som påverkade andra omkring mig... Men framförallt var det jag själv som blev drabbad....
De senaste dagarna har fått mig att tänka.... Tänka på framtiden och vad den har att erbjuda... 
Hur hade det blivit om jag gjort annorlunda.... 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.
Skicka en kommentar
Läs mer