Jag heter Gunn-Eva men kallas för Eva, Gunsan eller Myran... Jag skulle gärna vilja berätta för er vem jag är....men jag vet inte längre.... Jag har tappat bort mig själv för läääänge sedan... Varje dag känns det som om jag står på randen av ett stup och väntar på att jag ska våga ta klivet.... Men jag vågar inte... Jag står kvar i vinden och väntar på att någonannan ska göra det åt mig... Puffa mig över kanten...
Tar en dag i taget... Försöker få luft i mina lungor...,försöker rota mig... Försöker söka i mitt inre i vad jag vill och vad jag tror på...
Har trott flera gånger att jag ändå har en liten aning...men slås ganska snart av sanningen av att egentligen inte veta...
För några år sedan tog mitt liv ett omkast som jag verkligen inte var beredd på... Jag var inte satt för det som skedde... Många felval gjordes... Val som påverkade andra omkring mig... Men framförallt var det jag själv som blev drabbad....
De senaste dagarna har fått mig att tänka.... Tänka på framtiden och vad den har att erbjuda...
Hur hade det blivit om jag gjort annorlunda....
Kommentarer
Skicka en kommentar