Fortsätt till huvudinnehåll

Fattigdom...

Igår var jag in till grannbyn....
Fullt med folk... Turister... Lokalbefolkningen... Rika och fattiga....
Stress och jäkt ligger över byn oavsett om du är boende eller turist.... Hinna med att handla... Hinna med just den bussen eller just den taxin.... Hinna med båten... 
När man sitter stilla på ett ställe och överskådar händelserna så fascineras man av vad som egentligen sker....
Kvinnan som kom på mopeden full med saker som slingrar sig snabbt mellan bilar och trafikanter av alla de slag. Rutinerat för hon sig smidigt mellan de övriga trafikanterna. 
Mannen som jäktar med sin kärra som är påväg i all hast.... Turisterna som stressar med sin väskor... Turister som jäktar runt på mopeder.... Överallt dit man tittar så ser man just stressen lysa.... Barn som skriker och föräldrar som kvickt drar sina barn i armarna för att få dem att gå (små springa) efter dem i ett tempo som inte passar deras korta ben (de är ändå barn).

Sedan faller min a ögon på just honom... Han som står där mitt på gatan... Han som står där alldeles stilla...ensam utan att ta sig varken framåt eller bakåt.... Mitt i trafiken står han... Solen lyser och minuterna går..en halvtimma... Som blir timma och fler där till... Inga direkta rörelser alls.... Ett steg fram... Ett tillbaka.... Stilla.... Två steg fram.. Ett tillbaka... Stilla..... Länge stilla... Så ytterligare ett steg till tillbaka.... Kläderna är smutsiga.... Håret är tovigt.... Han har huvudet nedböjt....vaggar lite.... Är stilla.... I hans armar bär han på något som ser ut som ett hopvikt täcke....
Mina tankar går till vem är han och varför har han med sig ett täcke... Alla som passerar honom lägger inte någon notis till honom alls.... De bara passerar... Bilar och mopeder viker undan... Ingen som tutar... 
Hur kommer det sig att ingen ser honom.... 
Varför står han på gatan mitt i den kraftiga trafiken... Varför vistas han i den starka solen....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bröderna Almkvist...

Hittade lite på nätet om Bröderna Almkvist.... bandet som min svärfar Klas-Göran var med och bildade.... Som sagt.... Under -70--80 talet fans det ett band som hette Bröderna Almkvist .... De spelade dansmusik och gameldansmusik.... de turnerade runt på olika folkparker i Sverige.... De kom från Sörmland .... och bestod av 4-5 medlemmar... medlemmarna som var med i gruppen bytes ut och totalt var det dessa som var med.... Bröderna Almkvist Trio under slutet av 60 talat (det var då det bara var tre medlemmar med i bandet och de tre bröderna) ...som senare blev till Bröderna Almkvist. Klas-Göran Almkvist (sång, bas) Sven-Erik Almkvist (trummor, sång) Lars-Gunnar Almkvist (drag-spel, sång och klaviatur) Per-Arne Lans (gitarr, sång) K enth Börjesson (drag-spel, el-piano, stråkmaskin, sång) Svante   Waljestål  (gitarr, bas, saxofon, klarinett, sång) Rainer Sarri (bas, gitarr, sång) Torbjörn Rask (gitarr, sång) Tage Öst (drag-spel, klavi...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...