Fortsätt till huvudinnehåll

Annagården---Vittraskolan

Idag gjorde min lilla Sessa sin sista dag i på förskolan Annagården.... en förskola som vi älskat totalt.... vi har många roliga och lärorika minnen från den tiden som Sessan har fått vara där på jag och hennes pappa och bonuspappa har arbetat och studerat...



Välkommen till Solstrålen, här finns 15 barn 1 - 5 år. Avdelningen Solstrålen är en resursavdelning där 1/3 av gruppen består av barn i behov av särskilt stöd. Dessa barn har gemensamt att de behöver stöd för sin kommunikation och sitt samspel. Avdelningen använder sig av tecken till tal till alla barn.
Återkommande aktiviteter på Solstrålen är gymnastik, skogsutflykter, promenader i närmiljön, sångsamlingar och våra återkommande traditioner. Vi arbetar mycket för att få en lugn miljö där samspel och kommunikation är i fokus. Vi arbetar för att ge barnen insikt i att vi alla är olika, fast har lika värde.




Nu har Sessan uppehåll på verksamheten fram till och med vecka 32.... då ska hon skolan in på Vittraskolan.....
_________________________________________________________________

Vittraskolan ger varje individ möjligheter…

att komma till sin rätt
Barnet/eleven arbetar utifrån behov, nyfikenhet och lust under bästa tänkbara former.
till ett erfarenhetsbaserat lärande
Barnet/eleven utgår i sitt lärande från egna erfarenheter, vilket ökar motivationen och inspirerar till kreativitet.
att förstå sitt eget lärande
Barnet/eleven har verktyg för att förvärva nya kunskaper och öka förståelsen för ”hur lär jag mig?” - för att lättare och mer effektivt lära sig i framtiden.
att känna tillit till sig själv och sin egen förmåga
Barnet/eleven är medveten om sig själv, sina styrkor och utvecklingsmöjligheter och vågar och vill utmanas.
att utveckla sin förmåga till kommunikation och respektfullt samspel med andra
Barnet/eleven förstår och tar hänsyn till andras behov och intressen, kan uttrycka och stå för sina åsikter samt ta ansvar för sina handlingar.
att vara rustad för ett liv i internationell miljö (avser Vittra International-skolor)
Barnet/eleven utvecklar en funktionell tvåspråkighet i engelska och svenska samt upplever och skapar internationella kontakter genom nätverk och utbyte utomlands.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......