Fortsätt till huvudinnehåll

Fritids..... Lokalbyte....

En tanke....
Sveriges alla Fritidshem.... hur kommer det sig att det är så många fritids som har sin verksamhet på skolan då skolan har lov....

Skulle det inte vara bättre för alla barn om kommunen och alla de fritids som finns hade sin verksamhet förflyttad en tid över sommaren...
Skolan ska ändå ses över med städning med mera... eller viss form av renovering... och då ska barnen som inte har hela sommaren ledig vistas i dessa lokaler....

Vissa elever/barn har inte semester alls från skolan då föräldrar inte kan kanske ta ledigt från sina arbeten.... dessa barn går i skolan året om.... och vi vet alla att vi behöver ett break.....
Skulle då kommunen/skolan flytta sin fritidsverksamhet för en tid till ett annat ställe än att vara på skolan i några veckor...
Dessa barn skulle då få en chans till att få uppleva sommaren lite mera... att inte behöva att vara på skolans asfalterade gård.... att slippa staden.... skolan.... stressen som det kan föra med sig...
Att få vara i lokaler som ligger nära naturen... nära ett bad eller liknande... med mera möjligheter för att kunna få känna av sommaren...

Att ha en genomplanerad sommar som inte säger att ekonomin är ansträngd... där fritidsverksamheten har en möjlighet till att kunna göra något med och tillsammans med barnen som måste vistas där större delen av sitt sommarlov....
Sommarlovet är ändå 10 veckor.... Tänk dig att vara tioveckor på ett och samma ställe dag ut och dag in utan att mera kunna vara i de lokaler som skolan har att erbjuda... och inte kunna åka någonstans för att ekonomin säger NEJ....

NEJ KOMMUNERNA OCH HELA VERKSAMHETEN FÖR SVERIGES ALLA FRITIDSHEM BORDE SES ÖVER HUR DEN FUNGERAR ÖVER SOMMAREN....


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...