Fortsätt till huvudinnehåll

Fritids..... Lokalbyte....

En tanke....
Sveriges alla Fritidshem.... hur kommer det sig att det är så många fritids som har sin verksamhet på skolan då skolan har lov....

Skulle det inte vara bättre för alla barn om kommunen och alla de fritids som finns hade sin verksamhet förflyttad en tid över sommaren...
Skolan ska ändå ses över med städning med mera... eller viss form av renovering... och då ska barnen som inte har hela sommaren ledig vistas i dessa lokaler....

Vissa elever/barn har inte semester alls från skolan då föräldrar inte kan kanske ta ledigt från sina arbeten.... dessa barn går i skolan året om.... och vi vet alla att vi behöver ett break.....
Skulle då kommunen/skolan flytta sin fritidsverksamhet för en tid till ett annat ställe än att vara på skolan i några veckor...
Dessa barn skulle då få en chans till att få uppleva sommaren lite mera... att inte behöva att vara på skolans asfalterade gård.... att slippa staden.... skolan.... stressen som det kan föra med sig...
Att få vara i lokaler som ligger nära naturen... nära ett bad eller liknande... med mera möjligheter för att kunna få känna av sommaren...

Att ha en genomplanerad sommar som inte säger att ekonomin är ansträngd... där fritidsverksamheten har en möjlighet till att kunna göra något med och tillsammans med barnen som måste vistas där större delen av sitt sommarlov....
Sommarlovet är ändå 10 veckor.... Tänk dig att vara tioveckor på ett och samma ställe dag ut och dag in utan att mera kunna vara i de lokaler som skolan har att erbjuda... och inte kunna åka någonstans för att ekonomin säger NEJ....

NEJ KOMMUNERNA OCH HELA VERKSAMHETEN FÖR SVERIGES ALLA FRITIDSHEM BORDE SES ÖVER HUR DEN FUNGERAR ÖVER SOMMAREN....


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......