Fortsätt till huvudinnehåll

Bortskämda barn blir ofta olyckliga som vuxna

I dagens artikel i Aftonbladet skriver Alf B Svensson om att det är lätt att bli upprörd över barn som far illa, och att det engagerande att hjälpa dessa....(vilket är ett måste) och att de senaste åren har det handlat mycket om barn som växer upp med fattigdom i Sverige. Det som det inte pratas så mycket om menar han är de bortskämda barnen… i sitt arbete som psykolog har han mött många barn som far illa av just att ha blivit bortskämda (fått som de velat). Dessa barn riskerar att som vuxna inte få ett bra liv.... empati och förståelse, självständighet saknas.... 

Visst är det så att vi ska visa våra kärlek och finnas där för deras nödvändigheter med mera… umgås med… visa dem kärlek… visa dem vägen mot att bli självständiga individer….

Men som Alf nämner i sin artikel är det kanske så att vi ska se över hur man som förälder ställer upp på barnen och vad det kan ge för konsekvenser för framtiden…. Att alltid ge dem uppmärksamhet och svara på deras önskningar är inte i okej….  Det som då händer är att gränser inte sätts och föräldraansvaret uteblir.

Att ge barnen allt som det vill utan att de själva behöver anstränga sig kan få svårt att som vuxna att kunna förverkliga sina drömmar och sina mål…. Han menar vidare att om man behandlar sina barn som om de vore kungar kan få samarbetssvårigheter i livet, svåra att leva med i ett äktenskap… vidare menar Alf att dessa barn kan få svårt att glädja sig åt allt som livet ger. Egocentiriska är något som dessa barn blir då de får allt som de vill och behandlas som om deras liv är viktigare än andras.

Många gånger försvarar deras föräldrar dem och det är oftast andras fel då konflikter uppstår och inte barnet själv som är orsaken till att konflikter kommer till. Utsatta kan vara kamrater, klasskamrater, den andra föräldern (om föräldrarna är skilda), bonusföräldern, läraren med flera. Resultatet är att sedan som vuxna kan detta ge att de får dålig självkänsla och har därmed svårt att kunna hantera konflikter.

Idag har vi mera råd att kunna göra saker och vi har en annan teknologi med mera. Barnens rum är fyllda till bredden med leksaker av alla de slag…. Och Alf tar upp i sin artikel om att är det så för att föräldrar har dåligt samvete för sin frånvaro och då kompenserar detta med saker…. Och för att undvika konflikter…. Passar upp på sina barn med olika aktiviteter för att också undvika konflikt.

För var det så att barn var måna om att uppträda så att det blev omtyckta av sina föräldrar medan idag är det istället så att vuxna oroar sig för att inte vara älskade av sina barn och är därmed överdrivet måna om…. Styrs av vad som är barnens behov, än att för istället se vad som egentligen är bäst för barnet…

”Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.” (Alf B Svensson)

Riskerna kring det som i barnens uppväxtvillkor och vad som är barns rättighet behövs ses över i då det gäller riskerna med att just skämma bort dem…. Att vara bortskämd med att få allt serverat, få som man vill, låta barnet bestämma gör i längden inte barnet lyckligt och inte heller ansvarstanade och det skapar i framtiden för att inte fungera som socialt kompetenta vuxna. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...