Fortsätt till huvudinnehåll

Fredagen den 13

File:Freitag der 13. im Kalender.jpg

Om den 13:de faller in på en fredag i en månad kallas det för en otursdag.... ända sedan mitten på 1800-talet  har denna dag ansetts i mångas ögon att det är en otursdag...

Enlig Wikipedia så är Fredagen den 13:
Fredagen den 13, som inträffar en till tre gånger varje år, är enligt skrock en otursdag.
Föreställningen om fredagen den 13 som olycksdag kan tidigast beläggas i mitten av 1800-talet, och verkligt spridd bland folk i allmänhet blev den först på 1900-talet. Idén vann anklang inte minst inom litteraturen, till exempel i Thomas L. Lawsons roman Friday, the Thirteenth (1907), som handlar om panik bland börsmäklare på Wall Street. Först under decennierna därefter började man på allvar uppfatta fredagen den 13 som en dag då man borde ta sig i akt, och under de senaste decennierna har vi fyllt på mytfloran genom att söka oss tillbaka i historien på jakt efter diverse olyckor som sägs ha inträffat på datumet ifråga. Ett av de senaste tillskotten är att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påvenClemens V.[2] Många av dessa torterades och avrättades dessutom.[källa behövs]
En annan hypotes grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes och dog på långfredagen.
Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan lurade blindeHöder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil.

Vad är Fredagen den 13 för dig.... 
Jag själv kan inte minnas att jag har haft någon mer eller mindre otur denna dag... men visst är man ändå lite skrockfull och tänker ändå tanken.... tänk om det händer något... eller vad kan hända idag som är olycksbådande.... 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...
Skicka en kommentar
Läs mer

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer