Fortsätt till huvudinnehåll

Barndomsminnen

Idag var jag i Nyköping för att träffa en mycket kär barndomsvän. Åååååå vad mycket vi har att prata om då vi ses´.... Alltid så kul att kunna träffas lite då och då.

Denna barndomsvän bor ganska mååååååååånga mil ifrån mig.... och vi kan inte ses så ofta.... men vi försöker att ses en gång på år i allafall....
Även om det gått en tid mellan att vi ses så är det som att vi det inte alls var så länge sedan.

Idag var det prat om gamla minnen från vår skoltid.... goda minnen och mindre goda minnen... men det är ändå det som skett tidigare i våra liv som har präglat oss till den som vi är idag.

När jag ser henne så blir jag alldeles varm inombords och känner glädje över att vi fortfarande kan umgås.... Dock inte på samma vis som då vi var små.... vi sprang mellan huset... gjorde sällskap till och från skolan... vi hade föräldrar som hade åsikter om vad vi fick och vad vi inte fick göra.... kommer ihåg att jag tyckte att vi hade mycket strängare föräldrar än många andra.... kanske bra ändå....
Pratade mycket om vad som hände sedan.... och hur livet ser ut idag hör henne och hur livet ser ut för mig idag.... Vi pratade om att kanske skulle vara kul att åter se alla från skoltiden.... men vi kom nog fram till att det skulle nog vara en omöjlighet till att kunna rodda upp det till en bra lösning...
Vi pratade om såååååååååå mycket mera.... men det är inget som jag kommer att ta upp här...

Nästa sommar ser jag fram mot..... då ska vi ta och gå i kvarteren där vi bodde och var vi lekte....

Resten av dagen ska jag leva på mötet med henne och samtalet.... en sån riktigt god och sann vän får man nog leta efter....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......