Känner en oro för framtiden.... hur kommer den se ut.....
Jag har 4 barn..... 2 bonusbarn och 2 avlastningsbarn.... alltså 8 barn här hemma.... visst kan det låta mycket... men jag trivs med det....ibland kan man känna sig trött och sliten men "vips" så är det lilla som höjer allt till det positiva med min stora härliga familj...
Jag lever även tillsammans med min underbara man som jag blev tillsammans med 2006.... han och jag flyttade ihop med våra familjer 2008 och sedan gifte vi oss 2009..... i år har vi varit tillsammans i 5 år... tänk vad tiden sprungit iväg.... men vi har haft så roligt, spännande och lustfullt tillsammans och jag skulle inte vilja ha det på annat vis än som vi har det idag.
2009 bestämde jag mig för att studera och har nu gjort det i 5 terminer av 7..... känns som jag snart kommer att nå mitt mål.... tills fram till i sommar hade jag jobb på fritids och det var ett jobb som jag gillade massor, jag vikarierade även i klasser på skolan vid behov oxå.....likaså var det ngt som jag trivdes massor med att göra.... .... jag har vikarierat fram och tillbaka på förskolor och skolor..... och jag har aldrig känt att jag skulle ha avsaknad av jobb... det har helatiden funnits där och jag har varit säker på att jag har jobb/vikariat på förskolor och skolor i Gnesta- eller i Nyköpingskommun....
Idag har jag en olust inom mig om jag kommer att få jobb i kommunen... det är många som slåss om arbetena och jag vet att jag har många unga att slåss mot som redan hunnit med att utbilda sig klart.... jag har erfarenheten... men jag har inte studerat klart än.....det är en last att vara gammal och det är en last att inte ha rätt utbildning eller klar med utbildningen till det man vill göra... Jag känner mig så frustrerad av att vänta.... jag har familj att försörja och jag vet inte hur jag ska få ihop det just nu..... varje sommar är det samma sak... jag får ingen A-kassa då jag studerar.... men jag får heller inte studiestöd under sommaren heller.... vilket är att jag har ingen som helst inkomst på sommaren då jag inte har ngt vikariat alls..... ändå ska jag försörja mig min man och 8 barn..... visst har vi min mans lön... men det är mycket tufft just nu... tror inte att man egentligen förstår min oro som jag har om man själv inte har upplevt liknande....
Jag har sökt jobb... och jag kan bara nu vänta o hoppas på att jag kommer att få ngt av dem.... jag behöver det och min familj behöver det.....
Jag har 4 barn..... 2 bonusbarn och 2 avlastningsbarn.... alltså 8 barn här hemma.... visst kan det låta mycket... men jag trivs med det....ibland kan man känna sig trött och sliten men "vips" så är det lilla som höjer allt till det positiva med min stora härliga familj...
Jag lever även tillsammans med min underbara man som jag blev tillsammans med 2006.... han och jag flyttade ihop med våra familjer 2008 och sedan gifte vi oss 2009..... i år har vi varit tillsammans i 5 år... tänk vad tiden sprungit iväg.... men vi har haft så roligt, spännande och lustfullt tillsammans och jag skulle inte vilja ha det på annat vis än som vi har det idag.
2009 bestämde jag mig för att studera och har nu gjort det i 5 terminer av 7..... känns som jag snart kommer att nå mitt mål.... tills fram till i sommar hade jag jobb på fritids och det var ett jobb som jag gillade massor, jag vikarierade även i klasser på skolan vid behov oxå.....likaså var det ngt som jag trivdes massor med att göra.... .... jag har vikarierat fram och tillbaka på förskolor och skolor..... och jag har aldrig känt att jag skulle ha avsaknad av jobb... det har helatiden funnits där och jag har varit säker på att jag har jobb/vikariat på förskolor och skolor i Gnesta- eller i Nyköpingskommun....
Idag har jag en olust inom mig om jag kommer att få jobb i kommunen... det är många som slåss om arbetena och jag vet att jag har många unga att slåss mot som redan hunnit med att utbilda sig klart.... jag har erfarenheten... men jag har inte studerat klart än.....det är en last att vara gammal och det är en last att inte ha rätt utbildning eller klar med utbildningen till det man vill göra... Jag känner mig så frustrerad av att vänta.... jag har familj att försörja och jag vet inte hur jag ska få ihop det just nu..... varje sommar är det samma sak... jag får ingen A-kassa då jag studerar.... men jag får heller inte studiestöd under sommaren heller.... vilket är att jag har ingen som helst inkomst på sommaren då jag inte har ngt vikariat alls..... ändå ska jag försörja mig min man och 8 barn..... visst har vi min mans lön... men det är mycket tufft just nu... tror inte att man egentligen förstår min oro som jag har om man själv inte har upplevt liknande....
Jag har sökt jobb... och jag kan bara nu vänta o hoppas på att jag kommer att få ngt av dem.... jag behöver det och min familj behöver det.....
Kommentarer
Skicka en kommentar