Fortsätt till huvudinnehåll

Barn och sporter....

En sak som jag tycker är helt förkastligt är ibland idrotten och lagsporterna..... 
lagsporter så som fotboll, handboll, basket, bandy, hockey med mera, med mera..... visst är det bra att barnen får prova på för att se om det är något för dem.... och de finner något tillslut som kan passa.... sedan kommer det som kan reta gallfeber på mig och det är UTESLUTNING......

UTESLUTNING.... Jo så här är det i många sporter tyvärr.... det är många barn som är med och spelar i laget och alla får inte plats på plan samtidigt.... visst kan jag acceptera att barnen får sitta och vila i väntan på att de ska få spela och att man varierar sig...och då är det inte när man tränar.. utan det jag syftar på är när det är matcher....  men att säga till ett barn att du kan inte var med på nästa match för att vi har valt ut dessa och dessa... sedan kommer nästa match och då får man vara med... men då man själv ska spela så kommer inte de andra lagkamraterna  för att titta på.... ingen som hejar och hurrar.... om man nu ska på matcher mot andra lag skulle  det vara självklart att alla som är med följer med.... dels för gemenskapen och för att kunna hurra på varandra... och vidare så kan det vara så att när speltillfället är så kanske barnen som skulle spela blivit sjuk och kanske till om med flera som är sjuka och ingen ersättare finns för att man sagt att de inte ska vara med.... NEJ jag tycker att alla ska få vara med och vara delaktiga och inte uteslutas i sporten... LAG ANDA ÄR VIKTIGT...

Sedan kan man undra varför barn sedan slutar att spela... kan det ligga något i att det är så att alla inte får följa med på en match... är det så att de kanske inte får följa med på ett par ggr.... och sedan tröttnar barnen och vill inte gå... de får ändå inte vara med och spela.... gemenskapen får en törn och man skapar grupper i gruppen....  är det så vi vill ha det.... 




Neeeee vill vi  ha lagsporten i gång bör vi nog se på hur vi lägger upp den och i vilket syfte...



Jag anser att alla ska få vara med... om det är i sporten eller som anhängare och hejar på dem som spelar och bibehåller grupp och vi känslan i sporten... barn är för små för att uteslutas en eller flera omgångar från matcherna mot andra lag...

Som min Kollega nämnde på min Facebook "Visst men du missar en viktig aspekt, gallringen som sjunker allt lägre ner i åldrarna - man alltså plockar bort barn/ungdomar som inte platsar... Eller var det det du menade?" Och jo det är det jag oxå menar.... inte okej att detta händer..... är det så vi vill att det ska vara..... NEJ är svaret... är det någon som vill uteslutas för att man inte är snabb nog, lång nog, med mera med mera......
Lagsporter är till för alla och alla som vill vara med ska få vara med....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.