Fortsätt till huvudinnehåll

Livet är orättvist...

Visst kan inte allt vara lika för alla.... det vet jag sedan läääänge... men ändå.... livet är ändå orättvist.... det jag tänker på är min lilla syster som inte fick den tiden på jorden som hon så gärna ville ha... hon hade många tankar om livet och vad hon ville göra.... DRÖMMARNA var många...
Hon ville resa mer än det hon gjorde... hon ville bygga sitt hus och hon ville utbilda sig mera.... men allt detta togs ifrån henne sommaren 2010....

Sommaren 2010 hade knappt börjat och sedan gick det inte som planerat... den 4 Juli var den sista dagen som hon tog sitt andetag..... Hon blev bara 39 år 2 månader och 5 dagar....


Processen om rättvisa har bara börjat... visst vi har kommit en bit på väg... men vägen är fortfarande lång att gå.... Charlotte (Trine) ska få rättvisa för det som gjordes mot henne... ingen ska behöva få utstå det som hon fick göra....

Idag har det gått 1 år 3 månader och 15 dagar sedan hon lämnade oss... och det är 1 år och 3 månader och 15 dagar för läääänge....

Aftonbladet har skrivit under tid nu om hur psykvården i Sverige fungerar... tycker att alla skulle gå in o läsa om det....
Du som jobbar inom vården... ta dig en funderare på hur det skulle vara om det vore du som var patient.... till dig som kommer som anhörig och ser psykvården utifrån tycker jag ska ställa frågan om är detta rätt det som sker och vad mer kan göras för att patienten ska må bra... är mediciner alltid den rätta vägen.... för vem vet vad det kan ställa till med.... Min syster kostade det livet för....

..... JAG SAKNAR MIN SYSTER .....


http://pillerpengarpsykvard.aftonbladet.se/?filer=charlotte-trine

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.