Fortsätt till huvudinnehåll

Ngaan sop

Thailändare begraver oftast inte de döda utan de kremeras istället. 
När den döde precis lämnat jordelivet påbörjar det Thailändarna kallar "Ngaan sop" (likceremoni?).

Anhörig familj skaffar kista man lägger den döde i, tillsammans med finkläder och personliga saker och sätter upp kistan till allmän beskådning. Ofta med en bild på den döde framför kistan.
Sedan påbörjas en orgie i mat och dryck som ofta varar i flera dagar. 

Hur länge festen varar beror på när närmsta "lämpliga" dag för kremering infinner sig. Ibland kan det vara dagen efter frånfälle varpå festen blir kort. 

Munkar från det lokala "Wat"-et kommer förbi och ber (tam bon) tillsammans med besökare varje dag. 
Alla som vill får komma och mat och dryck är gratis och bekostas av den dödes anhöriga.
Eftersom det kan dra ut på tiden så riskerar dessa ceremonier att bli dyra. Speciellt då det är en omtyckt person som gått bort och det handlar om många dagar. För att bidra till kostnaderna är det därför brukligt att besökare ger penga gåvor så som andra skrev. De som inte har pengar kan skänka ris eller annat värdefullt istället.

På kvällarna kör man musik och kan även dansa.

När dagen för kremering kommer samlas alla på den ceremoniella platsen (oftast i hemmet hos den bortgångne). 
Kistan förs sedan till kremeringsplatsen (oftast ett lokalt wat) i en gående procession varpå bortgångne  i kista bränns. Askan sparas i en urna som de anhöriga tar med sig hem.

För en vecka sedan ville livet något annat med en ung mans kropp. Han blev 25 år. Till följd av en mycket traumatiks bil-motorcykel olycka togs han ifrån detta jordeliv. 
Har träffat honom ett par gånger här i Thailand tidigare. Han är son till en man som har ett stort företag här i byn jag bor nu i ( Laem Mae Phim).
För någon dag sedan kunde jag närvara vid hans kista tillsammans med hans vänner och famil. En mycket vackert tillställning av heder vördnad. 
Blommor var det kring hans kista i mångfald. Musiken som spelades var hans favorit. Det serverades mat vid ett podie till hans ära. Familj och vänner åt tillsammans. Vid 20:00 på kvällen var det en ceremoni  i hans minne och ära för livet och det som komma skall.

Jag visade min vördnad och omtanke till familjen för att jag träffat honom tidigare men även dom representant för skolan ESS (Eastern Swedish School). 

Idag ska jag följa honom till templet en sistagång, tillsammans med hans familj och vänner. Kremeringen.
 








Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.
Skicka en kommentar
Läs mer