Fortsätt till huvudinnehåll

Tidig morgon.

Dryga tre veckor har passerat här i Thailand... En resa här som har varit både upp och lite ned...
Saknar tre av mina barn som är kvar i Svedala... Och saknar även måååånga fler... 
Det har varit långt mycket mera jobb här än vad jag kunnat föreställa mig... Ombyggnad och utbyggnad av skolan drar ut på tiden... Detta på grund av vädret.... Det är ju regnperioden just nu här... Vi har fått lägga upp skolans system från grunden efter vårt inre koncept och skaffa mycket material efter de resurser som finns här i Thailand...det är ju inre som hemma i Svedala.... I Svedala är det lätt att hitta skolmaterial och rastaktivitetsmaterial som det är kvalité i men det är det inte här.... Här får man åka långt för att finna och priserna är då extremt höga.... 
I dagsläget har vi 17 barn/elever på skolan och vi är 5 pedagoger... Solan ökar nu med två-fyra barn i veckan nu förs till jul.... Men några av alla barn kommer bara att vistas på skolan i två-tre veckor. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bröderna Almkvist...

Hittade lite på nätet om Bröderna Almkvist.... bandet som min svärfar Klas-Göran var med och bildade.... Som sagt.... Under -70--80 talet fans det ett band som hette Bröderna Almkvist .... De spelade dansmusik och gameldansmusik.... de turnerade runt på olika folkparker i Sverige.... De kom från Sörmland .... och bestod av 4-5 medlemmar... medlemmarna som var med i gruppen bytes ut och totalt var det dessa som var med.... Bröderna Almkvist Trio under slutet av 60 talat (det var då det bara var tre medlemmar med i bandet och de tre bröderna) ...som senare blev till Bröderna Almkvist. Klas-Göran Almkvist (sång, bas) Sven-Erik Almkvist (trummor, sång) Lars-Gunnar Almkvist (drag-spel, sång och klaviatur) Per-Arne Lans (gitarr, sång) K enth Börjesson (drag-spel, el-piano, stråkmaskin, sång) Svante   Waljestål  (gitarr, bas, saxofon, klarinett, sång) Rainer Sarri (bas, gitarr, sång) Torbjörn Rask (gitarr, sång) Tage Öst (drag-spel, klavi...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...