Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela mitt namn vad jag vet. Många blir förvånade om jag berättar vad jag verkligen heter. När man ska säga mitt namn är det många som betonar det fel med att säga det fort då blir det i mina öron fel namn. 

Namnet Gunn-Eva är sammansatt av två namn: Gunn och Eva.

1. Gunn: Det här är ett nordiskt namn med gamla anor. Det kan härledas till det fornnordiska ordet "gunnr", som betyder strid eller stridsmän. I många kulturer associeras namnet med styrka och mod.

2. Eva: Det här är ett bibliskt namn med ursprung i hebreiska. Det är känt som det första kvinnonamnet i Bibeln och betyder "liv" eller "levande".

Sammantaget kan namnet Gunn-Eva tolkas som en kombination av styrka och liv, eller möjligen som en person som bär styrkan från striden samtidigt som hon representerar livets gåva.

Man kanske ska återgå till sitt fulla namn igen... eller kanske kan det förvirra vissa...

nääää det får vara som det är. De som vet de vet och resten är som det är... 😬

Unikt namn kan man då säga ändå.