Fortsätt till huvudinnehåll

Jobba som lärare

Att jobba som lärare är spännande ,roligt, men även en nypa ångest…men roligt och inspirerande...
Man kan inte tävla om vem som är bäst på att vara lärare.... Det finns många duktiga och bra lärare. Men passionen måste finnas för de ämnen som man ska lära ut och man måste tycka om att förmedla kunskapen till eleverna.

Det går inte att köra på säkra kort eller att kopiera en tidigare lektion men visst kan man få inspiration på lektion.se... men man ska komma ihåg att ingen dag är den andra lik i skolans värld…

Som lärare måste man skapa hela tiden tillsammans med de elever man har under lektionen.

Kunskap går heller inte att föra över på någon utan man måste hitta vad som får dem att gå i gång på… något som de kanske inte tycker är lika häftigt som man själv tycker…. alla inspireras inte av samma saker men det gäller att hitta det som kan få de flesta till att vilja söka kunskapen…

Men jag kan inte tänka mig ett roligare jobb. Jag studerar till lärare och det är stundtals jobbig och stundtals så otroligt kul och det är just det som driver en framåt i studierna.

Ur boken: Lyckas som lärare med Birgitta Kimber


Att skapa ett klimat i klassrummet som ger alla barn möjlighet att lära sig utifrån sin förmåga.
Att skapa den ro i rummet som är förutsättningen för lärande.
Att skapa ett tillåtande gruppklimat där eleverna ser och uppskattar att alla är olika.
Att bygga upp en grupp utifrån att alla känner sig välkomna och behövda.
Att barnen känner sig sedda och märker att läraren tror på att de klarar av saker.
Att man som lärare har roligt, tycker om sitt jobb och ser problem som utmaningar som man växer av.
Att man gör vad man kan istället för att säga ”det går inte, vi har inga resurser” eller ”det elevunderlag vi har gör att vi inte kan lyckas lära dem något”.

Många lärare, skolkuratorer, skolpsykologer, skolsköterskor, föräldrar och elever pratar idag om den oro och otrygghet som råder i skolan. Denna oro visar sig på gruppnivå i form av stökiga klasser som försämrar arbetsmiljön för elever och lärare. Oron visar sig på individnivå i att barn har ont i magen eller bråkar, inte vill gå till skolan och faktiskt inte lär sig speciellt mycket trots att de inte har specifika inlärningssvårigheter.
Det finns många förklaringar till att så många skolor har problem med oro och otrygghet. Boken handlar främst om hur man kan ordna en bättre och tryggare arbetsmiljö för alla i skolan.

Nyckelpersonen är LÄRAREN. Birgitta Kimber berättar om sin stora tilltro till lärarens förmåga att skapa en miljö som främjar inlärning och ger trygga och glada elever.
Hon grundar sig på det hon sett i skolan, på alla observationer hon gjort av lärare som arbetat i ”tunga” områden och som trots minskade resurser lyckas skapa en trygg miljö som främjar inlärning. Dessa lärare har mycket att lära ut. De visar på den kraft som finns hos en god ledare. De har alla haft en vilja att utvecklas och har gärna prövat sig fram med nya metoder.
Lyckas som lärare ger en god grund för dig som vill utvecklas och lyckas som lärare.

Mycket läsvärd bok som skulle läsas av alla blivande lärare och alla aktivt arbetande lärare.

Kommentarer

  1. Verkar vara mycket tänkvärda ord i den boken. Men man måste komma ihåg detta även när man jobbat i ett antal år. För det verkar tyvärr som om många lärare glömt bort vissa bitar av det. Men jag tror inte att du kommer att glömma det för ett ögonblick. Gäller också att komma ihåg varför du stretar med studierna. Jo för att du brinner så otroligt mycket för att arbeta med barn och ungdomar i skolmiljö. Du kommer bli en toppenlärare. Ha en fortsatt bra dag och fortsatta studier. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...