Fortsätt till huvudinnehåll

Mina underbara barn

Helt underbart att komma hem... möts av en glad liten tjeja som skriker MAMMA... nu kommer min mamma.... ååååååååååååå..... hon kastar sig om halsen och man får en rejäl kram o puss av henne.... hon är min lilla underbara prinsessa.


De större barnen har inte alls samma vana kvar som de hade som små barn...så man får bara passa på att njuta så länge det varar.... snart blir de stora nog för att klara sig själva... har redan ett av barnen som lagt beslag på lägenheten som vi har i stan... den är allas i familjen... men som det är nu är det bara hon som vistas där....eller bor där...
I helgen så var alla barnen hemma och det var hur mysigt som helst det… vi spelade spel och vi umgicks… det som är lite spännande är att de nu behöver mig som mamma på olika sätt… en vill ha mycket hjälp med sina tankar om livet… en vill ha hjälp med läxor och svar på livets olika frågor… en annan vill bara att man finns hemma… men de har alla en sak gemensamt… de vill alla bli älskade…. O älskar dem gör jag oerhört mycket, mina underbara barn.

Barnen har nu hunnit att bli:

Alex, 20år och 6 månader

Linnéa, 18 år och 10 månader

Fredrik, 15 år och 7 månader

Alicia, 4 år och 10 månader



Just nu sover de alla…. Lika så min underbara man… men jag sitter oppe……
Satt nyss och såg på bilder på barnen från olika delar av deras liv…. Kan knappt tro att tiden har gått så fort som den faktiskt har… tyckte nyss att Alex var en liten skrutt men nu har har förvandlats till en ung man med sina dryga 20 år… Nea som har blivit 18 år och även hon har blivit myndig…. Tänka sig att denna lilla donna också blev stor till slut…. Hon som var så sjuk som barn och som aldrig kunde sitta stil… hon var jämt full av energi som hon gladligen delade med sig… ngt som än i dag funkar på samma vis…. Trean som man ständigt tror ALLT gott om o som man en dag upptäcker att även denna lilla tysta, blyga försynta lilla filur även han har kroppen full med bus och rakartyg på ett vänligt vis. Fyran som är den lilla som lever ut sin energi så fort som det är möjligt och så fort tillfället ges.
Så det är klart att det känns då man får uppskattning av barnen om att man är älskad som förälder.

Jag Älskar mina underbara barn

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Wordfeud

Spelar WORDFEUD.... Hur kul som helst... Ett spels som man ska bilda ord på de bokstäver man har fått över en spelplan och skapa så långa och bra kombinationer av det man har... och varje bokstav har poäng... och vidare kan man få mera poäng beroende var på planen man kan lägga sina bokstäver... Spelet är det samma som Alfapet.... och är lika kul.... skillnaden är att man spelar Wordfeud i mobilen... spelet kan pågå i flera dagar om man så skulle vilja... och man spelar med dem man känner och kan även spela med okända personer.... och det är lite spännande det kan jag tycka. Just nu har jag 13 spel i gång samtidigt... jag är då inte alltid den som är jätte aktiv av mig men när jag finner stunden att svara på någons spel så gör jag det....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Julavslutning...

Idag var det Julavslutning på min dotters skola... Barnen samlades på skolan för att sedan tåga tillsammans till kyrkan.... Vi föräldrar/vårdnadshavare var samlade i den bakre delen av kyrkan... avslutningen börjades med Stilla natt och föjdes vidare med att klasserna uppträdde med olika julspel och sånger.... Det var hur vackert som helst.... Prästen talade om julen och om varför vi firar jul utan att gå in i någon religös ton alls.... Tycker att det med att just gå till kyrkan på avslutningar är lite av en stämning som är från förr och som ska bevaras vare sig man är kristen eller inte...