Fortsätt till huvudinnehåll

Vätsekbrist....

Ja i dag var jag igång igen med att försätta mig i tillståndet "VÄTSKEBRIST"... jag har ju flera gånger fått betala priset med att få ligga med dropp för att jag har slarvat.... även denna gång så slarvade jag rejält.... visst jag skyller på tidsbrist.... men lite vatten ska väl inte vara så svårt att få i sig kan man tycka....eller som nu.. -Vi har inget kök för tillfället.. alltså kranen är borta och vattnet avstängt i köket.... men då skulle det väl inte vara så svårt att hämta vatten från andra ställen i huset... men så blev då inte fallet igår.... LATHET kan man kalla det.... ja o vad kostade det....... SKALLEBANK... TRÖTTHET... ILLAMÅENDE...  IRRETATION.... jag känner att kroppen inte orkar med....

För den som inte har  upplevt vätskebrist kan jag bara säga att det INTE är kul....
Vatten är det viktigaste som vi behöver ha i oss och som vi inte klarar oss utan.


Vad är det som händer om man inte får i sig vatten ordentligt.....
De första tecknen på vätskebrist är törst, milt obehag, bristande aptit, rodnad, trötthet, ökad puls, illamående o höjd temperatur. Vid ytterligare uttorkning kan det bland annat uppstå yrsel, huvudvärk o stickningar i musklerna.


Inne liggande i mars efter Medskogskurs
 

Som sagt  har detta hänt mig ett par gånger nu... jag hamnar på sjukan med dropp.... har även gått så långt att musklerna börjat att brytas ner... då kroppen går in i ett katabolt-tillstånd..... o det är då inget jag rekommenderar alls....
Neeee nu så är det bara att dricka VATTEN ! ! !

Kommentarer

  1. Fy skäms vännen ;) Du som brukar vara så duktig med dina vattenflaskor. Du får väl sätta larmet på mobilen när det är dax att dricka så du kommer ihåg det. Sköt om dig och hoppas du piggnar till igen. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......