Fortsätt till huvudinnehåll

Familjeråd...

Nu måste Patric och jag prata ihop oss om vilka sysslor det är lämpligt att barnen gör. Under årens lopp har jag totat ihop mängder av listor med uppgifter som ska göras och provat olika sätt att få barnen att göra det, hjälpa till med hemma, med sådant som diskmaskinen, dammsuga, (diska i nödfall), ta in och sortera REN tvätt, hänga tvätt…. Oftast har det fungerat en vecka eller två. Den lista som fungerade längst var när de fick tjäna ihop hela sin veckopeng själva genom att utföra olika sysslor som var prissatta, sås som att tömma diskmaskinen 5 kr(det var många år sedan visserligen). Men inte heller det höll mer än kanske fyra-fem veckor och då hade mormor dessutom ingripit genom att dubbla lönen för varje utförd syssla för att uppmuntra dem att hjälpa till mer hemma eller så kom hon själv o hjälpte till med sysslorna hemma… vilket i sig inte ska behövas och det är heller inte hennes uppgift….hon har ju mycket med sitt också. Detta gör att det på något sätt känns lite meningslöst att gå igenom samma process ännu en gång, men kanske tar vi ändå ett litet steg framåt för varje gång vi försöker...o nu har ju barnen blivit äldre…. nästan vuxna skulle man kunna påstå…i alla fall 3 av 6 st....

Jag tror vi började för dryga 10 år sedan med att införa familjeråd som en fast rutin varje vecka. I början blev jag väldigt imponerad över hur seriösa barnen har varit i dessa möten. Ris och ros - allt diskuteras och argumenteras och vi alla ansträngde oss att lyssna med respekt . I början experimenterade vi lite med vilken dag som passade bäst. Till slut bestämde vi att söndag är en bra kväll för att avrunda helgen och för att diskutera allt som rör kommande veckan och vad som skett i i den gångna veckan….Men det har inte nu mot slutet alltid varit så lätt att samla alla i familjen samtidigt numera…. Så det har varit glest mellan gångerna…. BÄTTRING BÄTTRING…

I kväll hade vi i alla fall delvis ett familjeråd för att gemensamt försöka komma fram till en lösning kring våra trassliga dagsrutiner. Vi kom fram till att barnen skulle hjälpa till mer och vi föräldrar ska sluta tjata…. kommer det att hjälpa… det återstår att se…. Jag hoppas hoppas hoppas…. Vi pratade också om Thailand som vi alla ska till i
december… och vilka nödvändigheter som det för med sig…. Nya pass och sprutor med mera som ska fixas inom två veckorstid…

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...