Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnlöshet...

Hur kan jag få stop på min oro och de tankar som håller mig vaken?
Vilken betydelse har alla tankar för sömnlöshet?
Jag kan inte somna på grund av att jag tänker på allt som borde ha gjorts och det som ska göras i morgon eller kommande dagar... vilka saker jag måste ta itu med i morgon.
Mina tankar bara snurrar runt i huvudet och jag kan inte koppla av.
Finns det något sätt att undvika det här?


Strålning från tända mobiltelefoner er under misstanke för at stressa hjärnan så att förmågan att nå de djupa sömnfaser försämras och andelen av den vigtiga, djupa sömnen minskas.


Besvär med att somna kan bero på att man är överstimulerad p.g.a uppiggande ämnen, som t.ex. effedrin, kaffe, svart te, cola eller guarana. Om vi utsätts för allt för kraftig belysning innan läggdags, sänds det signaler till hjärnans inre som upplyser om att det är dag, vilket således kan medföra bevär med att somna. Också oväsen, smärtor, stress, tankemyller, depression och ångest kan förhindra insomning.

Kommentarer

  1. Det later som en klyscha men det har iallafall hjalpt mig nar hjarnan gar pa overvarv. Skriv ner dina tankar, skriv ned svaren eller mojligheterna skriv ned hur du tror du kan forenkla/forbattra situationen. Lattare att slappa det da for oftast sa slapper inte dessa tankar for at man ar radd att glomma bort dem, ar de da nedskrivna sa kan man truggt aterkomma till dem efter somnen! Att inte fa sova paverkar ens liv i sa mycket storre utsrackning an man tror sa jag hoppas du far bukt med det! Kramar Kiina

    SvaraRadera
  2. Välkommen det låter som om du behöver en intro i Yogans värld,, Kram Å

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...