Drömmar och mål i livet

Mitt emellan jobb och skola och familjeliv så inser jag att jag plötsligt att jag har gått fram i livet i 180…. Jag har fått uppleva massor men har ändå inte hunnit med massor som jag skulle velat göra… Allt handlar om prioriteringar här i livet… vi gör våra val… alla val kanske inte är helt genomtänkta eller av bästa resultat… men jag ångrar inget i sig… om jag inte hade gjort dem hade jag inte varit den jag är idag… visst lär jag mig av mina misstag… eller ska man se sina misstag som sämre erfarenheter…

Tror jag ska skriva en lista på vad jag vill uppleva i livet…. Sedan är det bara att se till att de blir upplevda… bland dem ska dessa stå….

Resa till många olika länder på semester och kanske bosätta mig i något av dem eller kanske skaffa mig en semesterbostad.

Ta med min man till min hemstad Hammerfest i Nord Norge (mina barn var med mig dit i somras).

Att ha drömmar i livet är livsviktigt. Drömmar ger livet mening och mål. Drömmar gör livet värt att leva. Förhoppningar, tro, viljan att skapa och förändra. När du förlorat alla dina drömmar har du förlorat din livsvilja och tron på ett meningsfullt liv. Jag vill ha livsviljan… tron och förhoppningen och viljan att skapa och förändra i mitt liv….

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar.... Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren..... Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med..... Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

Läs mer

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning... har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Läs mer

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen