Fortsätt till huvudinnehåll

Skilsmässa



Livskriser som är familjerelaterade.... det är nämligen när föräldrar skiljer sig och flyttar ifrån varandra och barnen får dubbelboende.... jag har själv varit med om det , för min egen del som barn och som mamma till mina barn.... och har även vänner som har erfarenheter om detta också.... Och många av dem har de faktiskt mycket bra nu.... men tyvärr är det många som inte har det... jag har två olika pappor till mina 4 barn, och har då en mycket bra relation till den ena av papporna och till den andra kan man säga att det inte finns ngt samarbete med all vilket barnen fått erfara med en frånvarande pappa.... ngt som har drabbat barnen helt och hållet...


Om man beslutat sig för om skilsmässa/seperation så är det ju ofta ett tungt beslut som ligger bakom innan man kommer till insikt att det är så man vill ha det.... detta drabbas hårdast hos barnen.... De huvudsakliga problemen för skilsmässobarn är att tvingas  skiljas från en av föräldrarn, att det inte längre är den ursprungliga familjen och att barnets ursprungliga plats i familjen har rubbats....


Det är många som håller ihop "för barnens skull", som en kärnfamilj som inte ska eller vill separera.... Man undrar ju då hur många i världen som har ställt sig frågan hur barnen mår av att leva så.... barn märker om föräldrarna mår dåligt... och om mamma och pappa är spända i sin relation till varandra.... o i detta läge kan skilsmässa faktiskt vara bättre för barnen....


Jag har som sagt 4 egna barn och 2 bonus barn.... av alla dem är det bara en som har en bra relation till sin andra förälder.... mina första tre (mina stora barn) har ingen som helt kontakt nästan alls med sin pappa... och har de ngn form av kontakt så är den mycket kort och känslolös.... barnen träffar honom inte alls... ngt som jag kan tycka är synd.... för de behöver honom verkligen.... Idag känner de sig svikna av sin pappa och en av dem vill inte ha någon kontakt alls med honom.... barn nr fyra har en underbar relation till sin pappa och som jag verkligen uppskattar.... samarbetet är helt otroligt och det funkar på alla plan.... bonusbarnen har mindre o mindre kontakt med oss..... min man vill ha mer och bättre kontakt med sina barn med det motarbetas hela tiden o samarbetet existerar knappas  inte alls längre....


Någon som har Tips på hur man ska kunna samarbeta med sitt X på ett tillfredställande vis vid en skilsmässa/seperation... ????

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......