Fortsätt till huvudinnehåll

Föräldraskap.... för barnsrätt

Haft många funderingar kring föräldraskap.....
Barn föds och de lever oftast tillsammans med sin mamma och pappa.... sedan händer det att mamma och pappa inte kan bo ihop längre och flyttar isär.... detta skapar då ett problem för barnet/barnen.... var ska de bo med mera.... var ska jag ha mina saker och kommer jag få träffa mamma/.... kommer jag få träffa pappa... kommer jag att läääängta ihjäl mig efter dem.....
Vi vuxna kan då bara vara med och stötta i ett gemensamt mål till att barnen ska må bra i detta och inte ta ifrån dem sin mamma eller pappa...... som förälder måste man hålla ihop för barnens skull.... det jag menar är att kunna samarbeta för barnens framtid.... visa att man bryr sig och se till att barnen har lika stor kontakt med sin mamma som med sin pappa.... barn har nämligen rätt till sina båda föräldrar.
Man ska inte låta sina barn välja bort den ena föräldern.... " jag vill inte åka till mamma/pappa idag/i helgen för jag vill hellre vara här med dig" är inte okej att hålla med om.... utan stötta då sina barn med att "men tänk vad kul du kommer att få hos mamma/pappa när du är där och sedan ses vi igen då du kommer tillbaka till mig". Detta sätt gör att man tar bort skulden som många barn har inom sig med att svika den ena föräldern med att åka till den andra.... hjälp barnen att hitta rätt och stötta dem i stället för att stjälp dem....

En del föräldrar säger "jag kommer inte tvinga mina barn till att åka till dig" eller " jag kan inte tvinga dem att sova hos sin mamma/pappa" eller "jag tänker inte tvinga barnen till ngt dem inte vill göra"...... men i nästa stund kan man säga saker som att du ska sova hon mormor/farmor då jag är borta.... eller du ska gå i skolan.... eller du får inte sova hos din kompis..... här tvingar man sina barn till olika saker som barnet säger emot i ovilja att kanske göra.... ngt som man i tidigare sagt att man inte tänker göra mot sina barn osv..... man säger emot sig själv....
Det jag vill säga är att det är vi som är vuxna och som ska vägleda våra barn till det som är tryggt och rätt.... barn ska gå i skolan... barn ska ha rätten till sina båda föräldrar och föräldrarna har rätten till sina barn..... föräldrar måste få det att fungera kring barnen även om de tillsammans som vuxna inte fungerar ihop.

Våga vara förälder till barnen och kämpa för att vara det stöd som barnen behöver i rätten till sina båda föräldrar.

Kommentarer

  1. Tyvärr så det så att man i dagens samhälle skaffar barn och sen tröttnar man på sin partner eller är för lat för att kämpa det svåra som ett förhållande faktiskt kan vara. Barnen har inte bett om att födas och folk borde inte ta så lätt på att skaffa barn..Ett barn tar förmodligen illa vid sig på ett eller annat sätt när ens föräldrar delar på sig och barnen visar inte alltid att dessa mår dåligt..Det kan ju visas på andra sätt också t ex. hur ett barn beter sig mot andra barn osv..

    SvaraRadera
  2. så sant så.... och då är det viktigt att vi vuxna stöttar det lilla barnet med att visa att man finns där och bryr sig.
    Föräldrar måste samarbeta och inte motarbeta varandra i föräldraskapet. Barnen har rätt till sina båda föräldrar och ska inte behöva tvingas välja.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.