Fortsätt till huvudinnehåll

NYÅRSLÖFTE*

Hundratusentals, miljontals…kommer att ge sina nyårslöften imorgon…. Ett vanligt mål vid årsskiftet brukar vara att sluta röka. Något som för vissa kan vara lättare sagt än gjort…. Nu är det inte så att jag röker så för min del kommer detta nyårslöfte inte vara aktuellt alls….. andra löften kan vara att man ska röra på sig mera… gå ner i vikt… sluta äta godsaker så som kakor och godis med mera…. Men hur ska du bära dig åt för att hålla dina nyårslöften…. Det man kan göra är att ta reda på vad det är som bidrar till att du håller fast vid problembeteendet och hur du kan släppa taget om det…. Skriv en lista på vad som ska åtgärdas och varför och sedan för och nackdelar…. För att sedan öka möjligheten för att kunna hålla sitt löfte är att tänka positiva tankar kring löftet och sätta delmål… och akta sig för att säga ord som alltid, aldrig och inte…. Delmål gör att det lättare att kunna hålla sitt löfte… vidare är ju året 365 dagar och tiden finns för att kunna klara sitt löfte till nästa nyår…. Inget går att göra över en natt….

Mitt löfte då…
Jag hoppas att jag kommer att gå ner de kilon som jag samlat på mig efter cellgiftsbehandlingar och kortisonbehandlingar jag haft och efter mina operationer 2006 och 2007…. Vill komma ner till min idealvikt som jag hade innan jag blev sjuk…. Jag är på G men det tar sin lilla tid… ibland måste man inse sina begränsningar för vad som är möjligt också. Ett steg i taget. Ett annat mål som jag också har är att jag hoppas att jag finner tiden för dansen i större utstreckning igen… något som jag vet kommer att bli möjligt då jag under 2012 kommer att bli klar med min skolgång till lärare. Vidare hoppas jag att jag kommer kunna ge mig själv mera tid för det som jag själv vill göra. Har skrivit ner några mål som jag vill göra… resor, teater, filmer, nöjen, upplevelser med mera. 

2012 jag välkomnar dig med öppna armar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela