Fortsätt till huvudinnehåll

Pedagogik och manipulation

I Torsdags och i Fredags så var jag på KAU (Karlstad Universitet) för studierna....
Vi hade redovisningar som skulle avklaras och ses.... fick mycket med inspiration av de andra grupperna och jag hoppas att vi även från vår grupp hade ngt att ge.....
Sedan hade vi utställning av våra böcker som vi hade gjort i tidigare kurs... det var toppen kul att se allas olika arbeten, arbeten som vi alla kommer ha glädje av i vårat kommande yrke inom skolan....

Men till saken.... Vi börjar en ny kurs nu.... Lärarens Uppdrag.... Karin är vår lärare och inte vilken lärare som helst.... sprudlande med energi kom hon in i salen för att presentera sig... en presentation som tog oss alla med storm och entusiasm inför den kommande kursen.....
Hon pratade om uppdraget och om pedagogiken.... styrdokument.... arbetsplaner med mera och om sina egna erfarenheter.... och erfarenheter har hon verkligen och som hon delar med sig..... ska bli spännande att få ha henne i denna kurs....
Hon sa oxå att "Pedagogik och Manipulation ligger nära varandra" och vad menade hon med det.....
Vi påverkar de vi möter och med vårt ledarskap som skolan för med sig och pedagogiken påverkar och leder vi eleverna fram till kunskap eller kan man säga att vi manipulerar dem???? På gott och ont kanske men jag förstår hur hon menar. Tur är väl att vi som är leder eleverna i skolan har vår läroplan och styrdokument att följa och att vi vet vad varje ämne har för krav.....
Tänkvärd tanke hon nämnde för oss.....
Vad är det som vi vill ha ut av vårt pedagogiska ansvar i och med tillsammans med eleverna på skolan....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.