Tillsammans är vi STARKA

I bland så är man bara så himla trötter…. Så trött att man bara vill gräva ner sig någonstans…. Ibland vill man bara skrika och gapa, bara få vara ifred…. Vara ifred för att få ligga i soffan och bara vara…. Bara vara utan att någon hoppar på en…vill ngt…osv…. vissa dagar vill man bosätta sig på en öde ö helt själv eller rent utav bara resa bort för en dag eller två…. andra dagar så vill man bara få sova en hel dag… en dag utan att behöva gå upp för att göra en massa måsten…. Men att man känner så är egentligen inte barnens fel… utan det är all stress som man är omgiven av…. Stress som man försätter sig i…. Jobba… hem… aktiviteter…. Skola… osv… så om och om igen….

Men så har man en helg som denna… dagar som man vill ha om och om igen… barnen är hemma och vi hittar på massor med mys och kul…. Allt från att bara vara till att göra lite av alltmöjligt familjemys…. Aktiviteter och annat….. ätit gott…. Umgåtts och bara haft det toppen och bra… hunnit med att träffa goda vänner…

Måste bara säga att jag är omgiven av underbara barn, Alexander, Linnéa, Fredrik, Moa, Filip och Alicia…. Barnen gör en full av liv och lust… och de ger en så mycket… och den kärlek som jag känner till med alla är enorm. Och underbara vänner. Och mina vänner vet jag var jag har när stunden kräver det…Och så min underbara man som jag älskar så oerhört mycket….min man Patric som jag gifte mig med för snart tre år sedan… och vi har hunnit med att vara tillsammans i dryga fem år och till hösten är det 6 år sedan…. Men vi har känt varandra i snart 7 år…. Oj vad tiden springer på fort

Ibland är det viktigt att stanna upp och lyssna på sin kropp och sina tankar… och inte bara stressa på…. Viktigt att se sig om i livet och betrakta sitt liv utifrån…. Uppskatta det man har och se möjligheter i allt som händer…. även i de stunder då det känns tungt och motigt…. Tillsammans är vi starka….

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Läs mer

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Läs mer

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen