Fortsätt till huvudinnehåll

Tillsammans är vi STARKA

I bland så är man bara så himla trötter…. Så trött att man bara vill gräva ner sig någonstans….  Ibland vill man bara skrika och gapa, bara få vara ifred…. Vara ifred för att få ligga i soffan och bara vara…. Bara vara utan att någon hoppar på en…vill ngt…osv…. vissa dagar vill man bosätta sig på en öde ö helt själv eller rent utav bara resa bort för en dag eller två…. andra dagar så vill man bara få sova en hel dag… en dag utan att behöva gå upp för att göra en massa måsten…. Men att man känner så är egentligen inte barnens fel… utan det är all stress som man är omgiven av…. Stress som man försätter sig i…. Jobba… hem… aktiviteter…. Skola… osv… så om och om igen….


Men så har man en helg som denna… dagar som man vill ha om och om igen… barnen är hemma och vi hittar på massor med mys och kul…. Allt från att bara vara till att göra lite av alltmöjligt familjemys…. Aktiviteter och annat….. ätit gott…. Umgåtts och bara haft det toppen och bra… hunnit med att träffa goda vänner…

Måste bara säga att jag är omgiven av underbara barn, Alexander, Linnéa, Fredrik, Moa, Filip och Alicia…. Barnen gör en full av liv och lust… och de ger en så mycket… och den kärlek som jag känner till med alla är enorm.   Och underbara vänner. Och mina vänner vet jag var jag har när stunden kräver det…Och så min underbara man som jag älskar så oerhört mycket….min man Patric som jag gifte mig med för snart tre år sedan… och vi har hunnit med att vara tillsammans i dryga fem år och till hösten är det 6 år sedan…. Men vi har känt varandra i snart 7 år…. Oj vad tiden springer på fort



Ibland är det viktigt att stanna upp och lyssna på sin kropp och sina tankar… och inte bara stressa på…. Viktigt att se sig om i livet och betrakta sitt liv utifrån…. Uppskatta det man har och se möjligheter i allt som händer…. även i de stunder då det känns tungt och motigt…. Tillsammans är vi starka…. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Skriver o skriver.... Rapporten ska vara inne senast idag....

Det som jag skriver om är dyslexi, läs- och skrivsvårigheter.... en funktionsnedsättning. Oförklarliga svårigheter med skriftspråket, som en koppling mellan det talade språket och de skrivna symbolerna, bokstäverna och orden.  Att kunna läsa och skriva är för de flesta  en självklar förmåga, som man inte reflekterar så ofta över... många gånger bemöts många med dyslexi som obegåvade och vad som är värre är att de ofta inte erbjuds någon bra hjälp.... Intelligensnivån har inget med dyslexin att göra och alla samhällsklasser och kulturer, dock visar det sig mest bland hos högt begåvade personer.... Dyslexin kan vara i olika grader, från lätta former av bokstavsväxling till nästan oöverkomliga svårigheter att läsa och skriva. Men alla som har svårt med att läsa och skriva har inte dyslexi.... dessa svårigheter kan har en annan förklaring, så som att inte fått en tillfredsställande utbildning...  Detta är något av det som jag skriver om i min rapport som måste bli ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...
En kommentar
Läs mer