Fortsätt till huvudinnehåll

Koh Samet...

MStranden på Koh Samet.... 
Resan hit blev med en sidovagnsmoped... Jag Erica och Kajsa...
Resan drog av strax efter åtta.... In mot Ban Phe och vimlet av bilar, mopeder, bussar och löst springande folk.... Blev att parkera det rullande fordon vi kom med på den gemensamma parkeringen... Köpa biljetter för att sedan bli sittande ute på bryggan en stund för att invänta båten som skulle ta oss mot målet.... Och tillsammans med andra resenärer...bara thailändare.

Resan över till Koh Samet tar omkring 30 minuter att göra...
150 bath, biljett till ön
10 bath, kliva av bryggan
30 bath, taxi
30 bath  för solstolen
(Slapp betala inträde på ön idag, 200 bath)

Då vi kom till ön börjades mina orostankar komma.... Hur kommer vädret bli.... Det började dra in riktigt stora moln och det börja blåsa friskt.... Turligt nog varade det inte mer än ca 30 minuter.... Solen gjorde entré för oss bad sugna resenärer...

Favorit platsen på ön är nog Tok resort.... Stranden är lugn och stilla och inte så många turister som det är på första stranden... 
Tog oss solstolar och boade in oss med våra medtagna saker...handdukar, saronger, solkrämer, vattenflaskor, chips, böcker med mera....
Blev att doppa sig och åter doppa sig och åter igen... Och så några ytterligare några dopp till... En varm dag är det nödvändigt....

Hungrig...sugen bli man också på stranden... Som tam Papaya blev det för mig.... Och vatten.... Ja vatten.... Något som är oerhört viktigt en varm dag som denna blev.... Har sett alldeles för många som fallit ihop för att de inte druckit som de ska....

Tillbringade tiden på stranden till fyra för att sedan bege oss hem och tillbaka mot Mae Phim igen...

Jag gillar ön... Men turismen kan jag tycka gör att ön förlorat sin charm.... 
Nedskräpat... Stressigt... Vilket gör att det inte är det lugna fridfulla man önskar att kunna få.... Jo viss om man tar dig bort från all kommers... strandförsäljare och stress.....




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Wordfeud

Spelar WORDFEUD.... Hur kul som helst... Ett spels som man ska bilda ord på de bokstäver man har fått över en spelplan och skapa så långa och bra kombinationer av det man har... och varje bokstav har poäng... och vidare kan man få mera poäng beroende var på planen man kan lägga sina bokstäver... Spelet är det samma som Alfapet.... och är lika kul.... skillnaden är att man spelar Wordfeud i mobilen... spelet kan pågå i flera dagar om man så skulle vilja... och man spelar med dem man känner och kan även spela med okända personer.... och det är lite spännande det kan jag tycka. Just nu har jag 13 spel i gång samtidigt... jag är då inte alltid den som är jätte aktiv av mig men när jag finner stunden att svara på någons spel så gör jag det....
Skicka en kommentar
Läs mer

Ett annat språk.....

Härom dagen träffade jag en lite kille som jag fick riktigt härlig kontakt med.... han tecknade till mig och jag tecknade tillbaka... (jag kan teckna lite men jag kan inte säga att jag kan det flytande eller massor av).... men vi gjorde oss förstådda med varandra.... han lyste upp då han insåg att jag förstod och han hade massor att säga.... jag talade om för honom att jag inte kan så många tecken som han kan... han lovade mig att han skulle lära mig tecken varje gång vi träffas. Detta lilla möte kändes djupt i hjärtat och jag ser fram mot de gånger vi kommer kunna ses igen. 
Skicka en kommentar
Läs mer