Fortsätt till huvudinnehåll

Firande....

Julen har avverkats.... utan att jag har hunnit med att fira den.... visseligen var vi i Thailand då julen var.... o kom hem igår.... inget julpynt eller tomte... den enda jultomten som vi  hade på jul var den som Alicia köpte på marknaden...

Om någon dag så är det nyår...och jag har inte handlat inför den dagen än... jag måste nog göra det imorgon... sedan så är det Linnéas och Alicias födelsedagar på lördag och söndag.. vad ska man hitta på att köpa till dem... vet inte vad de önskar sig heller.

Imorgon ska de stora barnen till sin pappa för att fira jul.... de ska vidare till farmor och farfar.... dessa har de inte träffat på mycket länge... vet att barnen gör det mot sin vilja.... de känner att de inte har några släktband till sin pappas sida längre.... varken deras pappa eller farmor eller farfar hör av sig allt för ofta... om det finns någon kontakt alls beror det oftast på att de är Linnéa som hör av sig till dem... 
Barnen har hunnit att bli stora nog att själva se vad som sker och de har nu hunnit att skapa sig sin egenuppfattning om det hela....  jag har alltid upmuntrat dem till att ha kontakt med sin släkt på sin pappas sida... Hoppas att de kommer att få en toppen dag imorgon....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.